Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Altruister och förbrytare i växtvärlden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kväve och svavel, som de gröna växterna i
allmänhet måste upptaga i löst form (som salpeter- och
svavel-syrade salter) ur jorden. Äggviteämnenas
halt av svavel uppgår endast till något över i °/o
och kan därför utan svårighet uppdrivas även ur
ganska mager jordmån; annorlunda ställer sig
däremot förhållandet med kvävet, vars procenthalt i
äggviteämnena uppgår ända till 16 °/o, och som
sålunda måste förefinnas i betydliga mängder, om
ej kvävehunger skall inställa sig. Nu består
luften visserligen till fyra femtedelar av fritt kväve,
men detta är fullkomligt onjutbart för de gröna
växterna, som endast kunna tillgodogöra sig sådant
kväve, vilket redan förut är kemiskt bundet vid
syre. Vad de gröna växterna ej förmå uträtta kan
emellertid med lätthet presteras av Yissa bakterier,
som leva i jorden, och som intränga i lupinens
rötter, på vilka de förorsaka egendomliga svulster,
påminnande om ärtstora potatisar. ] dessa
knöl-formiga utväxter leva bakterierna, varvid de
upptaga och förarbeta luftens kväve till äggviteartade
föreningar, som de avstå åt lupinen, vilken i sin
ordning förser dem med socker, som den med
ljusets tillhjälp bildat i de gröna bladcellerna. Man
har beräknat att ett hektar lupiner på detta sätt
kunna årligen förarbeta 200 kg. av luftens kväve,
och det är då ej underligt att man även gjort
försök att med kulturer av dessa bakterier (s. k.
ni-tragin) ersätta den relativt dyrbara kvävegödningen
medelst salpeter. Att dessa försök ännu ej krönts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
