Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett väckande rus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man emellertid på ganska stora svårigheter redan
av det skäl, att kapitlet om växternas livs- och
viloperioder ännu är ett av växtfysiologins
dunklaste områden. Man har en tid trott, att
vinter-knopparnes oförmåga att slå ut om hösten skulle
bero på näringsbrist: på hösten är nämligen
växtens näringsförråd avlagrat i bark och ved såsom
stärkelse, vilken är en fast, i vatten olöslig kropp,
som först genom inverkan av ett annat ämne,
fer-mentet diastas, förvandlas till lösligt socker, som
växten kan förbruka för sina livsbehov. Under
vintern upplöses nu faktiskt en del av
stärkelseförrådet hos våra träd och örter till socker — att
potatis blir »söt», om den förvaras i kalla källare,
är just ett sådant symptom —, och detta skulle i
sin ordning bero på att det under vintern
småningom nybildades ferment, som överförde den förut
osmältbara näringen till njutbar form, så att
vinter-knopparne erhölle den för sin utveckling
nödvändiga provianten. A andra sidan är det ett av
Johannsen fastställt faktum, att inverkan av eter och
kloroform ökar sockerhalten i vilande växtdelar.
En noggrannare prövning av sakläget visar
emellertid, att det nu berörda problemet ingalunga kan
lösas som en enkel magfråga, utan att det är av
vida mera komplicerad natur; en rödlök t. ex.
innehåller i vilande tillstånd massor av socker, men kan
det oaktat ej driva ut förr än dess tid är kommen;
och även det faktum, att eterisering av växtdelar,
som befinna sig i den djupaste midvinterdvalan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
