Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Våra sinnens erövringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett ganska känsligt sinne för temperaturen; det är
också nödvändigt, ty vi skulle annars, utan att ana
det, lätt kunna gå under genom värme eller köld.
Vi ha ett väl utvecklat sinne för ljuset, vi erhålla
härigenom snabb och säker kännedom om de
föremål, som omge oss och kunna bringa oss skada
eller gagn. Men vi ha ej något sinne för
elektricitet, och om vi också ha vissa egendomliga
allmänkänslor före och under ett åskväder, så ha vi
alldeles icke något sinne, som kunde sätta oss i
stånd att undvika ett ställe, där blixten nästa
ögonblick slår ner. För människosläktet i sin helhet,
d. v. s. för människan som art, är det nämligen
fullkomligt likgiltigt om årligen några tusen
människor slås ihjäl av blixten; men hotades alla
individer dagligen av denna fara, så skulle den
primitiva känslighet för elektricitet, som faktiskt
förefinnes hos en del lågt stående djur, helt visst ha
utvecklat sig vidare, och vi människor skulle ha
ägt ett elektriskt sinnesorgan, som skyddat oss mot
åskslag på samma sätt som vårt temperatursinne
driver oss att undvika sådana köld- och
värmegrader, som skada vår organism.
Det är alltså en tämligen fragmentarisk bild av
yttervärlden, som vi erhålla direkt genom våra
sinnen, och att vi t. ex. för närvarande äro tämligen
väl förtrogna med elektriciteten beror, som den
berömde naturforskaren Nägeli framhållit, till en
viss grad på en slump. Vi kunna nämligen mycket
väl föreställa oss vår jords atmosfär utan blixt ock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
