Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häckels världsgåtor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för långt i sin iver. Det har alltid synts mig djupt
beklagligt att just hos så många personer med
omdöme och bildning påträffa de skevaste uppfattningar
om Häckel, men det synes mig ej förunderligt.
Ty Häckel är genom den järnhårda uthållighet och
djärvhet, med vilken han sedan mer än 40 år
förfäktat sin åskådning, och dessutom därigenom att
han eftertryckligt och med den berömvärdaste
manlighet fordrar utvecklingslärans herravälde även i
»den mänskliga biologien», i moralen, samfundet
och statslivet, en så utpräglad personlighet, att den
larmande strid, som hans blinda beundrare föra
med alla reaktionära makter och åskådningar och
som än i dag rasar omkring honom, i ovanlig grad
har grumlat och vanställt uppskattningen av hans
kulturinsats».
Med dessa ord har Francé utan tvivel träffat
det riktiga. Redan den enastående hyllning, som
på Häckels sextioårsdag braktes honom av
samtidens främste naturforskare, visar ju tydligt nog
att man även långt utanför biologiens råmärken
uppskattar det centrala i Häckels livsgärning. Men
detta utesluter naturligtvis icke, att man i dessa
kretsar har öppen blick för Häckels intellektuella
svagheter. Från min studietid i Jena erinrar jag
mig, hur en gång i en krets av naturforskare, för
vilka Häckels förtjänster voro höjda över all
diskussion, en berömd botanist med en skämtsam
allusion på Häckels något sonora stämma och ofta
ungdomliga tankegång yttrade, att H äckel »egent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
