Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Livets källor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämpliga kemikalier kan man iakttaga, hur
salpetersyran (i form av kalk- eller kalisalt) stiger upp
genom stammen, suges in i bladen och här
försvinner, om dessa utsättas för tillräcklig belysning.
Detta kan ej tolkas på annat sätt än att
salpetersyran reducerats, d. v. s. förvandlats till brännbar
substans, förmodligen till s. k. amidosyror, som
sedan användas som byggnadsstenar vid
uppbyggandet av de oändligt komplicerade äggviteämnena.
Detsamma gäller om svavlet: även detta upptages
av växten ur jorden i form av svavelsyrat salt och
förvandlas i bladen under solljusets inflytande till
brännbara svavelföreningar, som deltaga i
äggvitebildningen.
Tack vare de belgiska forskarne Laurent’s,
Marchal’s och Carpiaux’s undersökningar, som helt nyligen
bekräftats av österrikaren Stoklasa, vet man numera,
att det vid den i bladen försiggående
äggvitebildningen huvudsakligen är de violetta och i ännu
högre grad de för vårt öga osynliga ultravioletta
strålarne, som leverera den nödiga energin. Detta
förklarar en märklig iakttagelse, som redan för
omkring trettio år sedan gjordes av Julius Sachs,
den modärna växtfysiologiens grundläggare. Sachs
odlade kapucinerkrassen (Tropææolum majus) bakom
ett slags dubbelfönster, i vilka mellanrummet mellan
rutorna i ena fallet var fyllt med rent vatten, i
andra fallet med en lösning av kininsulfat, vilken
icke genomsläpper de ultravioletta strålarne. De
plantor som växte bakom den vanliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
