Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Varför äro växterna gröna?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det de röda strålarna, som dominera och som röja
sin tillvaro i morgon- och aftonrodnadens
praktfulla rosenskimmer, i senare fallet är det de blå
och violetta strålarna, som spela huvudrollen. I
båda fallen äro emellertid de gröna strålarna starkt
försvagade, medan dessa i det direkta solljuset
representera den största energimängden. Att
landväxterna rata de gröna strålarna beror alltså därpå,
att dessa om morgonen och aftonen och i mulet
väder äro så starkt försvagade, att deras
utnyttjande då ej skulle löna sig, men omvänt i det
direkta solljuset så intensiva, att det för växten
skulle vara högst riskabelt att absorbera dem.
En fingervisning, som går i riktning av den
Stahlska uppfattningen, kan man också erhålla
genom att ge akt på de färger, som vid olika
tillfällen äro synliga på himlavalvet. Hur rikt och
växlande detta färgspel än gestaltar sig, hur många
olika nyanser av rött, gult, blått och violett än
må möta vårt öga, en färg lyser alltid eller nästan
alltid med sin frånvaro på himlen — den gröna.
Och liksom rödalgerna i vanligt dagsljus te sig
röda, därför att de i de havsdjup, där de leva,
äro hänvisade till att företrädesvis utnyttja grönt
ljus, så är skogarnas och fältens grönska en
fysiologisk återspegling av himlavalvets färg, som sällan
eller aldrig är grön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
