Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett blad ur växternas ekonomi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare tiden funnit hos dessa växter fullkomligt
verkningslöst, när det gäller att av kolsyra och
vatten bilda stärkelse.
Från synpunkten av det gagn, som de göra
växten, äro alltså de gula och de gröna färgämnena
ungefär likvärdiga, men icke så med hänsyn till
produktionskostnaderna. Från denna synpunkt är det
gröna färgämnet (klorofyllet) en vida dyrbarare
substans än de gula färgkropparna, av vilka det
s. k. karotinet, som bildar lejonparten, endast
består av kol och väte, medan däremot karotinets
ledsagare, det gullgula xanthofyllet, även innehåller
syre. Kol, syre och väte äro emellertid de element
som äro lättast åtkomliga för växten, eftersom de
förefinnas i kolsyran och vattnet, vartill kommer
att både karotinets och xanthofyllets inre
byggnad är relativt enkel. Klorofyllet är däremot en
förening av mycket invecklad struktur, och
innehåller utom kol, syre och väte även två andra
element, kväve och magnesium. Båda dessa ämnen
måste växten upptaga ur jorden, där de förefinnas
i jämförelsevis små kvantiteter, och redan härav
kan man sluta, att klorofyllet för växten bör ha
ett betydligt större värde än de gula färgämnen,
som framställas enbart av så billiga råämnen som
kolsyra och vatten.
Detta visar sig också på hösten, då träden
förtereda sig för lövfällningen. De dyrbaraste
beståndsdelarna i bladen, särskilt kalium och fosforsyra,
vandra då genom nerverna ur bladen in i stammen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
