Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högerhänthet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
valet så småningom åstadkommit en utgallring av
de vänsterhänte, medan däremot de högerhänte
segrat och lämnat sin högerdisposition i arv åt
avkomlingarna, hos vilka den ytterligare stegrats
genom uppfostran och vana.
Denna tankegång förefaller onekligen ganska
plausibel, men visar sig dock vid närmare påseende
behäftad med rätt tacksamma angreppspunkter för
kritiken. Man kan nämligen med denna teori
visserligen förklara, hur högerhäntheten en gång
uppstod hos urmänniskan och blev ett mänskligt
särtecken, men däremot är det från denna ståndpunkt
svårt att förstå, huru denna egenhet kunnat hålla
sig kvar hos människosläktet ända in i våra dagar.
Ty faktiskt medför ju högerhäntheten hos
kulturfolken inga fördelar i kampen för tillvaron, den
vänsterhänte löper numera ingen fara att till följd
av denna egenhet utgallras ur mänskligheten, och
efter en bekant lag borde man då kunna vänta, att
de vänsterhäntes antal åter skulle visa en bestämd
tendens att stiga. I stället se vi, att antalet
vänsterhänte av allt att döma sedan ganska lång tid
tillbaka håller sig konstant och på en ganska låg
nivå (1—4,5 proc).
Och dock tyckes det, som skulle högra handens
herravälde i alla fall komma från hjärtat, fast på
annat sätt än Pye-Smith och hans meningsfränder
tänkt sig.
Det är ju numera en känd sak, att när vi
utföra en medveten rörelse med t. ex. högra armen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
