Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gregor mendels upptäckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fortsatts, i främsta rummet av franska och tyska
forskare, bland vilka senare den katolske prästen
Gregor Mendel utan fråga intar hedersrummet. I
ännu högre grad än Kölreuter drabbades Mendel
av ödet att förbises och misskännas av sin samtid.
Hans undersökningar, som redan 1866 publicerades
i en liten tidskrift i Brünn, blevo så gott som
fullkomligt obeaktade, tills de vid det nya seklets
början, år 1900, återupptäcktes av tre forskare,
holländaren de Vries, tysken Correns och
österrikaren Tschermak, vilka samtidigt, men oberoende
av varandra kommit till i stort sett samma
resultat som Mendel. För närvarande utgör bastardläran
ett av biologins allra fruktbaraste forskningsområden,
där det av alla tecken att döma pågår en
vetenskaplig renässans, som dock måhända redan nått
sin höjdpunkt.
Att med konst framställa en växtbastard är i
många fall tämligen enkelt. Vill man t. ex. korsa
påskliljan med pingstliljan, så överför man med
en pensel den ena artens frömjöl (de hanliga
befruktningscellerna) på den andra artens honliga
könsorgan, den i blommans mitt befintliga pistillen.
De främmande frömjölskornen utveckla då, alldeles
som vid normal befruktning, fina slangar, som
tränga ned genom pistillens stift och uppsöka de
unga fröanlagen, vilkas äggcell därpå sammansmälter
med den i frömjölsslangens spets befintliga
hanliga cellkärnan. När de på detta sätt bildade
fröna gro, erhåller man en bastardplanta, i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
