Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas vinterskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
attraktionscentrum, som suger nya vattenmängder
från den levande cellkroppen. Härigenom bli
cellernas safter alltmer koncentrerade, och detta kan
gå ända därhän, att vissa ämnen, som förut i sin
utspädda form voro oskadliga, eller nödvändiga
beståndsdelar i cellen, numera verka giftigt. I alla
levande celler förefinnas utom vatten även lösta
äggviteämnen och salter; om nu den genom
frysningen förorsakade vattenförlusten drives över en
viss gräns, börja salterna att, koncentrerade som
de numera äro, verka giftigt på äggviteämnena,
som äro de egentliga bärarne av livet, så att dessa
till en viss grad förstöras och därvid bl. a. mista
sin löslighet i vatten; man kallar detta för att
äggviteämnena denatureras, och har detta väl en gång
skett, så är den levande cellsubstansen förstörd,
cellen är död.
Nu har man faktiskt kunnat påvisa, att
äggviteämnena i dödfrusna celler verkligen undergått en
sådan denaturering. Men det har också visat sig
att socker — rörsocker, druvsocker, fruktsocker
o. s. v. — äger förmågan att förhindra denna
förstöring av äggviteämnena. Har man salthaltiga
äggvitelösningar i två glas, varav det ena därjämte
innehåller t. ex. 5 proc. rörsocker, och låter man
vätskorna i de båda glasen bottenfrysa, så finner
man efter upptöandet att den sockerfria lösningen
innehåller en tjock bottensats av denaturerad
äggvita, medan däremot den sockerhaltiga lösningen
förblivit klar. Samma verkan som sockret har på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
