Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Växternas vinterskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strålning och därmed följande stärkelsebildning,
sockerförlust och minskad köldresistens.
På detta sätt är det som lantväxterna om vintern
öka sin motståndskraft mot köld. Men naturligtvis
får man icke överskatta sockrets betydelse
härvidlag, ty det ges även växter, vilkas äggviteämnen
äro så beskaffade, att sockret ej är i stånd att
hindra deras denaturering vid frysning. Å andra
sidan finns det en hel grupp av växter, som skydda
sig mot vinterköldens faror genom att fly till
sådana regioner, där de under normala
omständigheter kunna vara säkra på att undgå temperatur
under noll. Det är en del vattenväxter, som under
sommaren vegetera i vattenbrynet, men som på
senhösten och vintern gå till botten och övervintra
under istäcket (där vattnet ej är fruset) för att nästa
vår åter stiga upp till ytan. Så beter sig bland andra
vissa arter av den vanliga andmaten, som om
sommaren i miljontals exemplar bildar ett grönt
överdrag på dammar och kanaler; på hösten bli dessa
växter, liksom de vintergröna växterna, fullproppade
med stärkelse, som är en tung kropp, betydligt tyngre
än vatten (spec. vikt I,40), och följden härav blir
att de gå till botten. På samma sätt sjunka
vattenpestens långa revor, som om sommaren växa
rakt upp, om vintern på grund av sin
stärkelsehalt vågrätt till botten, där de bida en frisk grön
matta i vattnet under istäcket. Hos dessa växter
upplöses icke stärkelsen om vintern, de äro även
då så gott som sockerfria, och följden är också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
