Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om kärleken, döden och det eviga livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom det ligger i larvens väsen att bli puppa, i
puppans att bli fjäril och i fjärilens att lägga ägg
och dö. En protozo kan dödas, men icke dö.
Det är en enformig tillvaro, som föres av dessa
evighetsdjur. Som en dunkel, sakta rinnande ström
av skumma lust- och olustsensationer flyter deras
liv hän. Färgernas rike finnes ej till för dem, på
sin höjd en oredig förnimmelse av dunklare och
ljusare dagrar. Tonernas värld är dem okänd, och
av doft eller stank förnimma de intet, blott en
oemotståndlig attraktion eller repulsion, ett
vanmäktigt slavande under ögonblickets lusta —
likgiltigt om det åtrådda är näring eller gift.
Men de äga det eviga livet!
Och stundom händer det, att drivna av en
oemotståndlig makt tvänne individer rusa varandra
emot, mötas i en lång omfamning och smälta
samman till ett enda väsen. Det är ett uppgivande av
jaget, men det är icke död, icke kärlek, det är
katederetikens äktenskap, tvänne vitaliteters
postexistens i ett kongruent jag, och det är Pyramus’
och Thisbes och alla heta älskandes i fåvitsko och
förgäves åtrådda ideal: toto corpore jungi!
Men stundom händer det också, att ett
evighetsdjur remnar, klyver sig i tu, men icke heller
det är död utan tvåfaldat liv, ty de nya individerna
leva och frodas, tills de i sin ordning remna
sönder till nya liv. Det är protozoernas sätt att
föröka sig och uppfylla jorden, en smula enformigt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
