Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om kärleken, döden och det eviga livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väldet, somliga neutralisera varandra, andra lämna
varandra oberörda och andra åter smälta samman
till nya egenskaper, nya förmögenheter. Så kommer
det sig att ur måttligt begåvade individers förening
ett geni kan springa fram, och så kan ett genis
genialitet släckas ut, då dess embryonala substans
smälter samman med en kvinnas.
Därför har Sensitiva Amorösas genialiske diktare
rätt, då han i sin fintänkta, men ensidiga broschyr
om materialismen i litteraturen, bryter staven över
den riktning, som vill förklara individualiteten enbart
ur ärftligheten (nämligen ärftligheten fattad som ett
bibehållande av föräldrarnas egenskaper) och miljön.
Omgivningen kan under tidernas lopp så småningom
på det naturliga urvalets väg trycka sin stämpel
på rasen, och sålunda även på individen, men vid
daningen av en ny personlighet verkar ett spel av
oändligt komplicerade krafter, att man även med
fara att bli stämplad som mystiker skulle vilja ge
Ola Hansson rätt, då han på denna punkt
förbehåller åt det sjätte sinnet, diktarsinnet, vad han
förnekar de sunda fem.
Sanningen att den embryonala substansen är
odödlig rubbas ej därav, att ibland tusentals
spermatozoer och ägg endast ett fåtal komma till
utveckling. Det är sant att spermatozoen dör, om
den ej träffar ett ägg, att ägget dör, om det ej
befruktas: men spermatozoens bestämmelse är att
efter ingången förening leva upp i en ny individ,
och döden är för honom ej naturlig, utan en olycks-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
