Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om kärleken, döden och det eviga livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längd hopsummerar de fördelaktiga. Och som ett
komplement till kärleken träder den naturliga döden
upp, vilken naturvetenskapen helt enkelt tolkar som
en avpassning efter nyttans princip. Det eviga livet
tillhör den embryonala substansen, men vad den
har alstrat, det må nu vara rötter eller blad,
hjärna eller muskler, det är hemfallet åt
förgängelsen; ty dess odödlighet vore en onödig lyx, ett
hinder för utvecklingen.
Så står det fast, att kärleken är den stora, den
världsomdanande makten, som öppnar vägen till
fullkomningen land. Och vid dess sida stå tvänne
trogna bundsförvanter, den naturliga döden, som
sakta blåser ut den tynande livsveken, och kampens
för tillvaron våldsamma död, som slår ihjäl mycket,
men helst det svaga, det förkrympta, det
misslyckade!
Evigt liv utan kärlek och fullkomning — kärlek,
utveckling och död, det är naturens båda
alternativ. Vi som äro den organiska skapelsens yttersta
förposter mot fullkomningens land, äga intet val;
och efter som vi nu en gång skola dö, låt oss då
ha mod att ta full valuta av livet, att älska varmt
och fullkomnas utan feghet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
