Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Jan. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Befälet på Statsisbrytaren.
i
Redaktionen av Nautisk Tidskrift.
Herr Redaktör!
"Tjänstemans i ett av de intresserade
ämbetsverken" insändare med ovanstående rubrik
i förra numret av Nautisk Tidskrift har
säkerligen lästs med stort intresse inom vårt
lands sjöfartskretsar.
"Tjänsteman" söker ej med sitt inlägg utreda
frågan om befälet å statsisbrytaren, det är
endast en kritik av en artikel i ämnet. Icke
desto mindre var det som sagt mycket
intressant, och det är med tillfredsställelse man
ser, att även en relativt utomstående person
reagerar mot ifrågavarande artikelförfattares
sätt att ge uttryck åt opinionen bland
Norrlands sjöfartsmän. Det är utan gensägelse
plumpt att t. ex. säga, att en flottist ej duger,
när det kräves en karl. Alldeles frånsett hrr
sjöofficerares ev. duglighet på området är
påståendet fullkomligt omotiverat. Definitionen
på en karl är ingalunda, att han kan bryta is.
Vad sedan själva befälsfrågan beträffar, så
finnes det nog en hel del, som talar för den
åsikten, att posten bör beklädas av en
koffer-dist. En kofferdiskeppare lär sig under sin
tjänstgöring en hel del saker, som äro av stor
vikt för en "isbrytare" att ha reda på, medan
däremot sjöofficerens intressen ofta ligga åt
ett annat håll.
En kofferdist vet ofta rent instinktivt vad
en båt går för, då han får se den, utan att
behöva slå i några register. Han vet t. ex.
att den tillhör firman X i Göteborg, att den
är byggd på 90-talet och avsedd för
Medelhavsfart och sålunda ej konstruerad med tanke
på ishinder o. s. v. Kanske är dess
befälhavare hans vän, kanske har han själv tjänstgjort
i rederiet, ibland ser han det på fartygstypen
— det ingår så att säga i hans medvetande.
Han har vidare själv varit skeppare på olika
lastbåtar och vet hur och när en isbrytare kan
nalkas dylika i isen utan att skada dem.
En sjöofficer har naturligtvis förutsättningar
att lära sig allt detta, men det tar ju sin tid.
Å andra sidan tänker man sig ju gärna en
sjöofficer som befälhavare å ett staten
tillhörigt fartyg. Även med hänsyn till att
besättningen utgöres av flottans manskap (vilket
naturligtvis är av ekonomiska skäl) kan det
ju vara lämpligare med en flottans man som
skeppare.
Allt som allt är det en synnerligen kvistig
sak att avgöra, men undertecknad ber att som
sin privata lilla åsikt få framhålla, att en
kapten på en av Sveabolagets isbrytande
båtar säkerligen vore en av de mera
kvalificerade. Han har praktik som kofferdiskeppare
med alla de fördelar detta erbjuder, och
dessutom i icke så ringa mån erfarenhet av
isbrytning.
Dock tala så kraftiga skäl för bägge
alternativen, att man, enligt min mening, absolut
ej kan med en axelryckning avvisa det ena
eller det andra såsom omöjligt och orätt. Är
någon av tidskriftens läsare av annan åsikt,
vore det roligt att i nästa nummer få taga
del av vederbörandes argument. Och ännu en
gång herr "Tjänsteman": Tack för att Ni
gjorde vad många ämnat!
Sans dénomination.
II
Herr redaktör!
En "tjänstemans" artikel i Nautisk
Tidskrifts decemberhäfte var både riktig i fråga om
avsikten och utredande beträffande den
ekonomiska sidan av driften med hänsyn till Statens
intressen.
Om man endast tager navigering och
framför allt själva manövreringen av
Statsisbrytaren i betraktande, är det nog lika lätt eller lika
svårt att finna lämplig chef på
Statsisbrytaren, ty verkligt kvalificerad
isbrytarebefälhavare skapas ej genom den vanliga tjänst-
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
