Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Feb. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 2
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
Ett av världens på sin tid snabbast?
fartyg, ångaren "Empress of Japan" har
nyligen sålts till
skrothandlare. Ångaren är i
mer än ett avseende
re-kordhållare. Den
insattes på traden Östern—Pacific år 1891,
och gick i 31 år utan ett enda haveri.
Under hela tiden hade ångaren samma
maskin och samma pannor. På sin
första resa tillryggalade den distansen
mellan Yokohama och Vancouver på 9
dagar 19 timmar och 39 min., vilket ger
en medelfart av 18.5 knop. Ännu så sent
som 1921 lyckades ångaren komma upp i
en medelfart pr dygn av över 16 knop.
Skrothandlaren har bärgat 450 tons
mässing från inredning och maskineri.
Under ångarens sista levnadsdagar
tjänstgjorde såsom vaktman på det gamla
skrovet en timmerman, som varit
mönstrad ombord under de senaste 20 åren
av sin levnad. För honom var skutan
helig som religionen, och man kan lätt
föreställa sig den gamle sjöbussens kval, då
grova nävar från skrothandlarens
oförstående gäng-började bryta sönder hans
Empress, skriver en utländsk’ kollega,
ur vilken vi hämta ovanstående.
För en tid sedan inträffade det att tre
norrmän med utpräglade affärsanlag
gjorde ett försök att i
ekonomiskt avseende
utnyttja räddningen av en
tysk fartygsbesättning.
Men så vitt det vill synas ha deras
beräkningar slagit tämligen ordentligt fel.
I en norsk tidning omtalas deras
tillvägagångssätt med förtrytelse såsom inte
värdigt norska medborgare, ty det har
hittills aldrig hänt att man i Norge tagit
betalt för att ha räddat medmänniskors
liv.
Tyska malmångaren "Else Schulze"
hade strandat utanför Stoksund på
norska kusten och blev fullständigt vrak.
När befälhavaren, en tysk, skulle avresa
till sitt hemland, presenterade ägarna till
de tre norska motorbåtar, som räddat
fartygets besättning, en räkning för
honom på över 2,000 kronor, utgörande
"ersättning för räddningen av de
skeppsbrutna".
Förståeligt nog fann kaptenen dessa
fordringar minst sagt underliga.
Tele-grafledes begärde han emellertid
instruktioner av sitt rederi hur han skulle ställa
sig till det enastående kravet. Rederiet
vägrade givetvis att godkänna räkningen,
men assuradörerna förklarade sig beredda
att lämna ersättning för de skador, som
en av motorbåtarna hade fått under
räddningsarbetet.
Dess bättre är händelsen fullständigt
enastående i den frivilliga livräddningens
historia, där de norska sjömännen skrivit
så många vackra kapitel.
År 1924 påträffades ett norskt
säl-fångstfartyg "Isstjernen" drivande
manlöst vid Helgoland.
Fartyget uppgavs vara
fullständigt oskadat.
Motorn befanns vara
utan skavank, lanternorna voro tända
och rester av en nyss aväten måltid
funnos på bordet i kajutan. Besättningen
bestod av 8 man, som sedan aldrig
avhörts, och sålunda ansågos ha omkommit.
42
3i års tjänst
utan haveri.
Livräddning
som affär.
"Isstjernens"
mystiska öde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
