Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Apr. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 3
NAUTISK TIDSKRIFT
• 1927
särskild sak. De arbeta under mera likartade
villkor och kunna därför sammansluta sig till
föreningar eller truster med fasta villkor.
Detta kunna däremot trampredarna inte, då
de äro så helt olika ställda i många
avseenden, speciellt med hänsyn till tillgångar och
ett ekonomiskt utnyttjande av tonnaget. De
få strida var och en för sig för att skaffa
sig så lönande frakter som möjligt.
Ytterligare ett förslag, avsett att skapa
jämvikt mellan tillgång och efterfrågan, gick ut
på att man skulle hugga upp gammalt tonnage.
Denna plan kommer upp allt emellanåt — men
utan framgång. I detta sammanhang kan
nämnas det förslag, som framställdes av den
italienske redaren, kapten Mario Taddei, och
vilket blev upptaget i konferensens cirkulär.
Hans plan var synnerligen utförligt och
omsorgsfullt utarbetad. Men som alla andra
projekt blev även detta endast "ett teoretiskt
experiment".
Bekant är också förslaget, att man skulle
inskränka tillverkningen av nytt tonnage
genom att söka förmå regeringarna i de olika
länderna till att inte understödja skeppsvarven
genom penningbidrag. Som man minns var
även denna sak uppe på Oslomötet 1925.
Detta är alltså de förslag, som framkommit
med syfte att lätta det tryckta läget. Men tills
dato har resultatet varit negativt.
Vad kan man då göra för att lösa
problemet ? Det är den fråga, som åter och åter
tränger sig fram och som skall återkomma
så länge det finns överskott av tonnage. Den
bekanta engelska satsen: "Survival of the
Fittest", som låter mycket plausibel, kan i
stort sett vara riktig. Detta framhölls på den
första generalförsamlingen i Köpenhamn på
tal om striden för minimi frakter, när frågan
ställdes, vad redarna skulle ta sig till, om de
inte lyckades uppnå minimi frakter, och svaret
blev: "Lägg upp". Men när den invändningen
gjordes, att inte alla kunde lägga upp, så
svarades det: "Survival of the Fittest". Det ville
med andra ord säga, att den som inte vore
kapabel att komma upp till minimifrakter och
som inte kunde lägga upp, finge helt enkelt
inte existera. Av erfarenhet vet man, att även
den allra duktigaste och driftigaste redare då
och då kan för sina fartyg vara alldeles
blottställd på frakter, som betala sig någorlunda.
Han så att säga pressas med ryggen mot
muren på en deprimerad eller demoraliserad
marknad. Vad skall han ta sig till, om han
inte har råd att lägga upp? Det enda han
har att välja på är, att ta den bästa möjliga
frakt, han kan få — varigenom han,
visserligen alldeles ofrivilligt, bara bidrar till, att
göra marknaden ännu svagare. Dessutom
visar hans exempel benägenhet att smitta andra
redare. Man kan således inte påstå att satsen
"Survival of the Fittest" kan användas på alla
och en var. Själva bildandet av konferensen
var i och för sig ett erkännande av den
enskildes svaghet som det så utomordentligt
uttryckts i Mr. Thomas Cairns nu historiskt
vordna ord: "Isolated efforts spell failure".
Konferensens tillkomst blev en bekräftelse på
sanningen "enighet ger styrka". En redare är
mera än någon annan affärsman beroende av
marknadens fluktuationer och är alltid utsatt
för oförutsedda omständigheter såsom strejker,
lockouter, dåligt väder, haverier o. s. v. Hans
beräkningar kunna därför ofta bli kullkastade
helt plötsligt, med resultat att han går miste
om ett tillfälle att skaffa sitt fartyg en god
frakt eller att han inte får någon alls. Och
detta utan att han själv har någon som helst
skuld till det inträffade. Det är faktorer, som
man måste räkna med, när man tar upp till
diskussion en redares ställning. I många fall
rör det sig endast om tur eller otur. Medan
den ene redaren lyckligt kan undgå strejker
och andra oförutsedda omständigheter, kan den
andre sitta mitt uppe i sådana svårigheter.
Och vad som möter i dag i form av
framgång kan en annan gång vara raka motsatsen.
När allt kommer omkring, kunna således
besvärligheter träffa lika gärna den ene som den
andre. Med andra ord, framgången eller
motgången för de olika redarna bilda ett
komplex. Alla äro de beroende av samma
omständigheter och tillfälligheter, f detta
sammanhang kan nämnas en händelse som
belyser det sagda.
En större dansk redarefirma, som är känd
för den driftighet varmed den sköter sina
fartyg, har nyligen skickat ut sin
årsberättelse över förra året. 1 denna förklaras, hur
överskottet förvandlades till underskott genom
oförutsedda, vidriga omständigheter,
varigenom fyra av bolagets fartyg råkade ut för
lockout i Dunkirk, vilket kostade bolaget 200,000
kr. Detta är ett slående bevis för vad en
redare helt plötsligt kan råka ut för, hur
skicklig han än är.
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
