- Project Runeberg -  Nautisk Tidskrift : organ för svensk sjöfart / Årg. XX. 1927 /
222

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Maj - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 6

NAUTISK TIDSKRIFT

1927

än här och än där. Härigenom fick jag ett
osökt tillfälle att se hur en del kolleger sköta
den dyrbara materiel, som satts dem i
händerna. På ett fartyg, när jag min plikt
lik-mätigt tillsåg fartygets livbåtar, fanns uti dem
icke en brödbit, de voro "provianterade" med
bara vatten. Billigt — men betänk, att ändå
hade detta fartyg redan varit i gång i flera
månader och till och med gjort en oceanresa.
En annan detalj, som ej var eftersedd, var
styrledningen, vilken var så att säga
oskilj-bar. På ett annat fartyg lågo livbältena som
en enda lumphög liksom så gott som allt i
livbåtarne. varest saker däremot funnos, som
ej här ens kan omnämnas.

Det gläder ens skånska, svenska hjärta att
i pressen följa "Gripsholm" och "Fylgia" på
deras färder med den blågula blåsande
akteröver. Men jag hade även turen att få ett
vikariat på en linieångare och kunde ej
undvika att göra en jämförelse, ty akterut på
vårt fartyg hissades en flagga, som lindrigt
sagt såg ut att ha förvarats i kolboxen.
Vederbörande hade tydligen ännu ej hunnit lära
sig, att en flagga kan tvättas, ty den var
visst icke för dålig för det.

Detta må vara nog som exempel.

Våra arbetsgivare anställa ju som bekant
helst unga män för närvarande. En del ha
t. o. m. fått sin examen på dispens. Vem skall,
om detta får fortgå, till slut upprätthålla den
gamla goda tukten i våra fartyg ? Söder
om vårt ligger ett annat land, vars folk
nyligen genomgått enorma, ekonomiska
påkänningar, ett arbetande och mäktigt folk, och
det är troligen ingen stor kostnad att
exportera tonnage dit. Alla, även våra redare, vilja
ju ha arbetet utfört så billigt och gott som

möjligt av sina löntagare. När så fartygen
blivit "sålda" kunna vi ju gå där med
"snug-gan i käften" och händerna i byxfickorna och
se bra ut. Om nu detta är bättre, än att hålla
fartygen tipp topp, så att alla både hög och
låg kunna trivas ombord och ej låta sådana
saker, som de ovan relaterade, komma oss till
last. Det mycket praktiserade sättet, att då
ett bekant fartyg mötes föra oljud med
ång-visslan och väcka hela fria vakten, är säkert
ej heller ägnat att öka trevnaden ombord; ej
heller den oreda, med ty åtföljande kostnad
för rederiet, som en argsint hund kan ställa
till ombord. Mången befälhavare har säkert
ej tänkt därpå, då de anställt ondsinta hundar
som sällskap.

P-.

Otvivelaktigt har insändaren rätt uti,
att det kan slarvas här och var även med
tillsynen av de viktigaste anordningarne
ombord, och därför kan en uppmaning
till de vårdslösa vara på sin plats. Men
har han icke för mycket generaliserat
enstaka fall? Kunna icke dylika
missförhållanden förekomma av andra orsaker
än vårdslöshet från befälets sida? T. ex.
underbemanning ?

Sammanhanget mellan de påtalade
förseelserna och risken av att svenska fartyg
skulle sättas under tysk flagg för att få
"billigare" arbetskraft är också något
dunkel.

V ad säger läsaren ?

222

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:15:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nautid/1927/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free