Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Juni - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 5
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
ligt. Men nej, lodet kom fram, och snart
stod maskintelegrafen på "sakta". Du förstår,
att det inte var bara välsignelser, som lästes
över väder och vind. Jag lät bli att raka
mig, en annan ville inte skifta skjorta, men
ingenting hjälpte. Tjocka och åter tjocka.
Måndag morgon tjugo minuter i fyra blev
jag utpurrad och var på bryggan klockan
fyra. Ångare runt omkring tutade och
ankar-liggare klämtade. Allt emellanåt hörde vi
skotten från Middelgrunden. Vi närmade oss med
långsam fart. Plötsligt ropar utkiken på
backen, att vi ha bottengarnspålar rätt föröver.
Full maskin back! Man kan märka, att stäven
har nosat på grundet. Propellern muddrar upp
leran, men loss kommer vi för att fortsätta
i en annan och bättre riktning.
Klockan sju på morgonen är vi äntligen
förtöjda "på anvisad plats" i frihamnen,
arbetsstyrkan vältrar ombord och sätter i gång
för brinnande livet. Förvaltare och förmän
ha fått detaljerade planer över lasten, men
lika fullt sprungo de omkring och
frågade än om det ena, än om det andra, saker
som de precis lika bra kunde läsa sig till.
Det ropas på tågvirke, smörj kannor m. m.,
och det finns inte ånga tillräckligt för spelen
o. s. v.
Klockan nio på aftonen var jag färdig med.
dagens arbete. Min hustru och mitt barn
hade tillbragt dagen med att sitta i hytten och
vänta på mig. Nu skulle vi äntligen få ro
att tala med varandra. Tyvärr blev det
ingenting av med den saken, ty naturen började
ta ut sin rätt trots ett intensivt motstånd från
min sida. Ögonlocken föllo ihop, jag började
prata i mössan och min bättre hälft sade
förebrående: "Du sover ju!"
Visst sov jag. Jag kunde inte annat.
Klockan hade blivit tio. Det var för sent
för hustru och barn att gå genom den öde
mörka frihamnen, och jag kunde inte följa
dem på vägen, ty jag var ju gårdvar.
Min hustru och mitt barn fingo sova i min
koj. Jag lade mig på soffan, som tyvärr var
allt för smal. Trött av dagens slit sov jag,
men jag drömde, att vi gingo på grund i
tjockan.
Plötsligt bultade någon på min dörr. Jag
tumlade förvirrad ned från soffan och sade
halft i sömn till mig själv: "Så för fan, nO
har de kört henne på grund".
Jag famlade efter mina byxor, men kunde
inte finna dem i mörkret. Ännu en gång
bultade det på dörren — som jag hade låst
på insidan på kvällen, därför att jag hade
flera hundra kronor av skeppskassan i mitt
skrivbord —• och en mansröst hördes: "Jag
skulle hämta ett brev till inspektionen..."
Käne vän, en god och välsignad ande har
i det ögonblicket hållit sin hand över mig!
Ty hade inte en dylik eller ett högre väsen
beskärmat sig över mig, så hade din gamle
vän vid det här laget suttit bakom fängelsets
murar anklagad för mord. Hade jag nämligen
funnit min revolver, hade jag skjutit
fridstöraren. Ja, hade jag i det välsignade
mörkret fått tag i ett föremål, vilket som helst,
hade jag kastat det i huvudet på honom, kosta
vad det kosta ville.
Då jag äntligen blev vid mig och fann låset
och kom ut, var mannen försvunnen. Han
hade fått det famösa brevet av vaktmannen.
Min hustru satt upprätt i kojen vit i
ansiktet. Hon hade aldrig hört mig rabbla upp
sådana språkblommor, som i det ögonblicket
flöt över mina läppar. Barnet grät, och
natten var förstörd för oss alla tre. Först vid
dagningen slumrade vi in, men då var det för
sent. Då kom pojken och purrade till arbete.
Jag vill inte önska ont över någon
människa. Vad jag emellertid skulle vilja önska
är det, att folk som utfärdar en sådan order,
som den om brevet, skulle få pröva på att
bli utpurrad för att lämna ett brev med
oviktigt innehåll, när de dödströtta efter en dags
arbete sträcker sig på sina ejderdunskuddar
och somnar in. Det skulle intressera mig att
se om inte också på bottnen av deras själ
lurade samma demon, som understundom kan
förleda en människa att öva våld på nästans
liv och lemmar.
Din tillgivne Jack Klyver.
Understödskassan behöver ditt
bistånd!
Fartygsbefälet och den trådlösa.
Ur den tyska befälsföreningens tidskrift
Seefahrt lånas följande:
På ett eller annat ställe i Röda havet eller
Indiska oceanen höres plötsligt ett cq (allmän
anropningssignal) från ett av kompaniets båtar.
•274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
