Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stoftgrand och världar.
Människan har gjort sig själv till alltings
mått. Länge tog hennes begrepp rörande
omvärlden gestalt efter vad hon omedelbart kunde
erfara av den med sina sinnen. Det var först
i relativt sen tid som hon fick fullt klart för
sig hur otillräckliga hennes sinnesorgan voro,
när det gällde att tolka fenomenen och
inordna dem i ett system. Men med en alltjämt
fortskridande teknisk fulländning, som lät allt
finare instrument komma forskningen till hjälp,
tvangs materien att avslöja allt flera av sina
hemligheter. Världsbilden förändrades,
fördjupades och vidgades. Ingenstädes fanns vila
eller stillastående, även det minsta stoftgrand
visade sig vara sammansatt av oändligt många
smådelar, var och en i rörelse i ett evigt
kretslopp. De stjärnor, som ögat kunde se i natten
och som syntes otaliga voro endast ett
försvinnande fåtal i en societet, vars antal och
storlek ligger bortom all mänsklig
fattningsförmåga. Den lilla planet, som vi bebo och
som mänsklig självmedvetenhet velat placera
som alltings medelpunkt och krona, flyttades
ned att bli en av de obetydligaste bland de
obetydliga bland himlakropparna. Det var en
ny värld, som trädde fram, det oändligt storas
och det oändligt lillas värld fylld av under
och oförklarade ting.
Forskningen arbetar vidare. Dag för dag
löses någon gåta, ges svar på någon fråga.
Men varje dag låter också nya gåtor och
frågor bli till. Människan är alltjämt måttet.
Svaren som ges kunna rymma sanningen endast
så långt som den kan rymmas inom det måttet.
Och därför kan kanske aldrig det slutgiltiga
svaret ges. Gåtans lösning är förborgad.
Dock skall aldrig människan låta sökandet
vara. Och detta sökande har sin aldrig
slappnande spänning. Vad det ger har över sig något
av det stora äventyret — i det oändligt stora
och i det oändligt lilla. Några av de resultat,
som vunnits omtalas i en artikel i
"Vetenskapen och Livet", som till författare har G. C.
Flammarion.
Människan lever, säger han, mellan två
oändligheter ; över henne himlens oändlighet med
dess myriader solar och oräkneliga världar,
som följa varandra genom rymden; under henne
den oändliga lilliputvärlden av osynliga och
ovägbara kristaller, djur och växter, en värld
lika fängslande och lika rik som den förra.
Båda dessa världar förflytta oss till det
osynliga, ty hur fulländade våra ögon än äro, ha
de dock en mycket begränsad
uppfattningsförmåga; av strålningsskalans 60 oktaver
förmår ögat endast uppfatta en oktav. Och hur
fulländade våra optiska apparater än äro faller
dock det oändligt stora vid en viss gräns utan-
279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
