Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. Juli - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 5
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
Kort sagt, tills vidare kan mikroskopet endast
utforska en mycket begränsad del av det
oändligt lilla, liksom teleskopet endast visar oss de
närmast liggande områdena av det oändligt
stora.
Den moderna fysiken vidgar vår horisont
i båda riktningarna och visar oss naturens^
ståtliga byggnad vilande på det ovägbara.
Energien ligger till grund för allt.
Även de kroppar som förefalla oss som mest
hårda, äro sammansatta av osynliga molekyler,
som icke beröra varandra, och varje molekyl
består av en samling atomer, som äro ännu
mindre och som icke heller beröra varandra.
Materien som under så många århundraden
varit en sinnebild för det fasta och bestående,
utplånas och vi få i stället den osynliga
atomvärlden med dess eviga rörelse.
De allra minsta mikroberna äro kolosser i
jämförelse med de partiklar, som sammansätta
materien.
Det rymmes 30 milliarder molekyler i en
kbcm luft. Detta är ett verkligt astronomiskt
tal. Och 20 milliarder sådana molekyler väga
1 milliarddels milligram.
Enligt Jean Perrin är väteatomens massa så
liten, att det skulle gå över 20 trillioner eller
20,000 milliarder sådana väteatomer på en vikt
av 1 milligram.
För övrigt kan materien fördela sig i det
oändliga. Parfymerna äro ett vackert exempel
på detta. Lukten avslöjar doser, som icke kunna
påvisas ens av våra känsligaste vågar.
En blomma som icke väger ett decigram kan
utsända en genomträngande doft. Dess halt
av luktämne är dock ytterst obetydlig, kanske
ett tusendels milligram.
En doft är sålunda på samma gång något
materiellt och något ovägbart.
Radioaktiviteten som våra fäder icke anade
(den var ännu icke upptäckt i det ögonblick,
då den ljusstråle utgick från polstjärnan som
når oss i kväll), radioaktiviteten belyste klart
atomernas hemlighetsfulla liv.
I sin fantastiska litenhet och sin hastiga
rörelse tyckas de utgöra ett universum i oändligt
liten skala.
Den moderna fysiken framställer dem
såsom planetsystem i miniatyr; i mitten en sol
(kärnan, laddad med positiv elektricitet) kring
vilken planeter (eller negativa elektroner) kretsa
på relativt ofantliga avstånd och med oerhörda
hastigheter; deras antal och rörelse är lika
för varje element, men växlar från det ena
elementet till det andra.
Vid yttersta gränsen för det oändligt lilla
återfinna vi sålunda i andra proportioner det
oändligt stora. Vi stanna där och återvända till
stjärnorna.
I naturen är ingenting litet och ingenting stort
annat än i jämförelse med någonting.
Den enhet, som helt naturligt framställer
sig för oss vid bedömandet av andra stjärnors
storlek, är vårt eget jordklot.
Jupiter, jätteplaneten i vårt system, är 1,295
gånger större än jorden, och solen är 1,301,200
gånger större än jorden.
Detta skulle proportionellt motsvara en kula
av 18 cm:s diameter för jorden, 2 meters
diameter för Jupiter och 20 meters diameter
för solen.
Enligt professor Michelsons
interferensme-tod har man under de senare åren lyckats
direkt mäta diametern på jättestjärnorna.
De senaste uppskattningar som gjorts av
den amerikanske astronomen Pease vid Mount
Wilson observatoriet giva:
Arcturus 25 gånger solen;
Betelgeuse i den stora Orionkonstellationen
240 gånger solen;
Den röda Antares i stjärnbilden
Skorpionen 460 gånger solen.
I den nyss nämnda skalan skulle Antares
återgivas med ett klot av 9 km :s diameter.
Om solens centrum skulle flyttas till
Antares centrum komme hela jordbanan att ligga
inuti den ofantliga sfären, vars periferi skulle
sträcka sig utanför Mars’ bana.
Betrakta nu den vackra fotografien fig. 6.
Vi ha där ett utomordentligt rikt stjärnområde,
beläget i Vintergatan i stjärnbilden Svanen.
Varje punkt på bilden är en sol, mer eller
mindre lik den, som med sina strålar håller
vår jord vid liv, mer eller mindre lik den
till storlek men olika till sin kemiska natur
och temperatur. En del av dem kunna vara
centra, kring vilka osynliga planeter kretsa,
okända jordar som leva av dess strålar.
Samtliga dessa stjärnor äro på fabulösa
avstånd som kunna räknas i tiotal, hundratal och
tusental trillioner kilometer. Ljuset från dem
har varit på väg i århundraden och årtusenden
innan det når fram till oss. Våra läsare känna
till att den oss närmast belägna solen är
stjärnan Alfa i stjärnbilden Centauren,
belägen på ett avstånd av 40.6 trillioner kilome-
•284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
