Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Aug. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
under de sistförflutna tre fyra åren. Man
nämner heller ingenting om att Förenta
Staternas sjöfartsmän sakna en del erfarenheter
i fråga om fartygsmateriel och
storrederirörelse överhuvud, då man där ute huvudsakligen
gått i kustfart, som man haft monopol på och
som därför inte berett några svårigheter. Och
framför allt saknas i Amerika det verkligt
goda sjömansmaterialet. Den genuine
nordamerikanen har inte någon särskild dragning till
sjömannens yrke och detta framför allt
därför, att i land erbjudas så oändligt många
tillfällen till ojämförligt bättre betalt arbete.
När man skall ha verkligt dugligt sjöfolk
därute så får man ta det från andra länder.
I Europa har den bästa personalen fått sin
utbildning ombord på segelfartyg, framhåller
"Seefahrt" vidare. Från första dagen den
blivande sjömannen trampade däck stod han
under ständig uppsikt av erfaret folk, som ledde
hans arbete och såg till att det blev gjort.
Han fick från början lära sig inse, att det
var hans eget stora intresse liksom det helas,
att allting sköttes in i detalj omsorgsfullt och
att varje småsak har sin betydelse. På
segelfartyget lärde sig envar förstå, att slöseri med
bröd eller vatten, vårdslöshet med någon
småsak i riggen, seglen eller vid luckorna kunde
betyda den största fara in’e bara för honom
själv utan för hela fartyget. Därigenom
uppammades en känsla för sparsamhet, en
omsorg och en pliktkänsla som den moderna
sjö-mannauppfostran ombord på de maskindrivna
fartygen eller å skolfartygen med deras många
elever inte kan framalstra i samma grad. Från
Europa har Förenta staterna fått förstklassigt
sjöfolk, män som ansett det som självklart
att spara och umbära och slita ut sig för sin
arbetsgivare — men trots detta har inte landets
sjöfart kunnat nå fram till den plats i solen,
som det så hett eftertraktat. Att så inte skett
kan inte ha någon annan orsak än att det
saknats redare med erfarenhet om den verkligt
stora sjöfarten, den som omspänner världen.
Den privata rederinäringen i U. S. A. har
inte kunnat övertaga den oerhörda
tonnagemängd som byggts och övertagits av staten
under kriget, åtminstone inte på villkor som
svarade mot en god ekonomi. Nedgången i
sjöfarten gjorde att detta "döda" tonnage blev
till en svår belastning för statens finanser
och samtidigt måste det få återverkningar på
den internationella fraktmarknadens priser. En
katastrof hade varit oundviklig, om det inte
hade gällt ett land, som förtjänat så oerhörda
summor på kriget. Men trots rikedomen är
den alltför stora handelsflottan en belastning
som känns för skattebetalaren i U. S. A. Om
än den starka handelsflottan behövs både för
upprätthållandet av den ekonomiska prestigen
och för befordrandet av de imperialistiska
planerna så är dock statsdriften dyrbar och
oräntabel. Redarne övertaga intet fartyg, som
de inte ha verklig användning för, och när det
sker är det många gånger endast för kortare
tid; fartyget lämnas tillbaka när affären inte
längre lönar sig. Största delen av den
nordamerikanska handelsflottan kommer, trots allt
som i propagandasyfte påstås, att stanna kvar
i statens ägo. Verkningarna av ett sådant
instrument i statens hand låta sig inte
överblicka men kunna i alla fall ge anledning till
eftertanke.
I Europa försiggår f. n. inom många olika
näringsgrenar en livlig fusionsverksamhe|t,
varigenom vederbörande industrier bringas in
under mäktiga kapitalgruppers eller
bankkonsortiers kontroll. Det pågår en
amerikanise-ring av näringslivet. De stora
sammanslutningarna inom sjöfartens område rymma
emellertid på grund av sin komplicerade natur
många faror av både ekonomisk och
förvaltningsteknisk art. Nästan varje rederi måste
mer eller mindre inrätta sig som en
kamporganisation och när det gäller mycket stora
företag kan detta utlösa motströmningar
utomlands som rikta sig inte bara mot företaget i
fråga utan mot hela det land, där det har sitt
säte. Mycket beror det fallet på i vilka
händer ledningen kommer att ligga. Relativt lätt
är det, då ledarna varit med från det företaget
varit litet och sålunda i detalj kunnat följa
dess organiska växt till stordrift. De kunna
överskåda sammanhanget i konstruktionen och
de behärska såväl detaljen som principen. De
ha satt in sin personlighet i verket. Det är
en ingalunda ovanlig företeelse, att när en sådan
ledare dör eller avgår, företaget snart börjar
gå tillbaka eller också sjunker ned i ett slags
byråkratisk form, som är ett stelt skelett utan
möjligheter till växt och ny utveckling.
Som exempel på en chef, vars personlighet
haft en utomordentlig betydelse för det
företag, åt vilket han vigt sin gärning, kan
nämnas Ballin. Under rastlöst arbete byggde
denne man sitt verk, svårigheterna voro många
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
