Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
maskinen, men som därmed icke erkände den
som framtidens fartygsmaskin, emedan man
ansåg att kolvmaskinen snart skulle utträngas av
turbiner och motorer.
Det var därför som mången ställde sig
tvivlande då det för några år sedan meddelades,
att man konstruerat en ny kolvmaskin, och
därtill en kompoundmaskin, som åtminstone för
de mest vanliga fartygstyperna och traderna
var alla förut brukliga fartygsmaskiner
överlägsen. Denna maskin,
Lentz-Standard-sjö-maskin, skilde sig från andra kolvångmaskiner
huvudsakligast genom att den brukliga
slidreg-leringen utbyttes mot ventilreglering och som
följd därav överhettningen av ångan kunnat
ske till högre temperatur än vad som varit
möjligt med de vanliga kolvångmaskinerna.
Då denna maskin ännu ej kommit till någon
vidsträcktare användning, anser jag mig böra
lämna utförligare uppgifter om den än vad jag
gjort över övriga allmänt kända maskintyper.
Maskinen är som jag nämnde av kompoundtyp,
med ventilreglering och avsedd för överhettad
ånga, men skiljer sig även i en del andra
avseenden från vanliga kompound- och
ventilmaskiner. Innan jag ingår på någon närmare
beskrivning över maskinen torde det vara
behövligt att något beröra tidigare försök med
ventilmaskiner å fartyg.
Det har länge varit ett önskemål att kunna
ersätta ångmaskinernas slider’ med ventiler,
emedan sliderna blivit stora och tunga, hava
benägenhet att kasta sig och skära i, om
temperaturen överskrider en viss gräns, vilket
förorsakat en ökad cylindersmörjning och därmed
följande olägenheter. Dessutom hava de många
rörliga delarna i slidrörelserna åstadkommit
en del besvär.
I land har man länge haft
ventilångmaskiner i praktiskt bruk, såväl med som utan
överhettning, och jag vet icke varför det dröjt så
lång tid, innan man fått systemet i tillämpning
på sjömaskinerna. Det finns visserligen vissa
svårigheter å fartyg som icke förekomma i
land, såsom exempelvis nödvändigheten av att
hastigt kasta om maskinens rörelseriktning och
de svårigheter, som äro förenade med att man
icke kan använda tyngdkraften för ventilernas
rörelser. Att dessa problem icke äro omöjliga
att lösa framgår bäst därav, att
dieselmotorernas ventilregleringar arbeta fullt
tillfredsställande. Den förnämsta orsaken till att
ventilregleringen hittills icke kommit till allmännare
användning inom sjöfarten påstås bero på den
omständigheten, att man först tillämpat denna
anordning på trippelmaskiner, där den icke
kunnat visa samma gynnsamma verkningar som
på kompoundmaskiner. Därmed må förhålla sig
hur som helst, ett faktum är att
Lentzmaski-nen vid utförda prov visat mycket goda
resultat.
Lentz-Standard-sjömaskin består av två med
varandra förenade kompoundmaskiner, som
hava högtryckscylindrarna i mitten och
lågtryckscylindrarna ytterst. I vardera maskinen
är vinkeln mellan vevarna 180°, varigenom de
erhålla en viss likhet med forna tiders
»dia-metràlvevare». Men de hava icke deras
olägenhet att kunna stanna på centrum, därför att
maskinerna, som arbeta på samma axel, hava
vevarna ställda i 90° vinkel till varandra.
Genom denna anordning bliva de tillförlitliga vid
manöver och erhålla ett jämt vridningsmoment
samt en förenklad ventilreglering. Maskinerna
utföras i vissa standardtyper för 14.5 atm.
ångtryck och 325° C. temperatur. Trycket är
således anpassat för den vanliga
sjöångpanne-typen, så att man icke behöver göra några
ändringar i de brukliga panntyperna.
Redan under 1700-talet hade man vissa
spekulationer på att låta ångan direkt verka på
ett roterande hjul och därigenom komma ifrån
kolvmaskinens fram- och återgående rörelse,
som sedan skulle omändras till kringvridning av
en axel. På teknikens dåvarande ståndpunkt
var det omöjligt att då realisera denna idé.
Av denna tids främsta tekniker ansågs
problemet olösligt även för framtiden. Angående
denna sak skrev Watt år 1784: »Om ej Gud
gör det möjligt för tingen att röra sig med
en hastighet av 1,000 fot per sekund, kan
ångturbinen ej göra oss någon skada».
Turbin-skivor med en hastighet av 1,000 fot hava
emellertid utförts, så att det som på Watts
tid ansågs omöjligt har senare blivit
verklighet.
Det dröjde emellertid ett århundrade innan
dessa spekulationer kunde praktiskt realiseras.
Den första användbara turbinen konstruerades
år 1884 av engelsmannen Parsons, som sedan
alltjämt var den förnämste konstruktören på
detta område. Denna turbin var av
reaktionstyp, varigenom det icke blev nödvändigt att
uppdriva rotationen till alltför svindlande
hastigheter. Turbinen måste liksom kolvmaskinen
genomgå en viss utveckling i land innan den
397
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
