Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. Sept. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 11
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
blir för dem ett minne för livet och tilltron till
vår flottas ledning och bemanning har hos dem
vuxit sig mycket stark.
N. Larsson.
Understödskassan behöver ditt
bistånd!
Ett givakt till befälet.
Äter har ett ångfartyg gått till botten
i Östersjön och ett dussin människor ha
satt livet till. Dagspressen frossar och
har gjort sensation genom alla möjliga
eller rättare omöjliga »sakkunniga»
inlägg. Man har såsom alltid när en
sjöolycka inträffar gjort ett mycket stort
nummer av en olycka vars orsak ännu
ej blivit utredd, även om den verklige
kännaren av förhållandena på sjön, med
stöd av ett eller annat av värde, som
varit publicerat, har gjort sig en
uppfattning därom. Med allt skriveri har man
emellertid vunnit att myndigheterna tagit
sig en funderare på saken. Om detta
varit avsikten hos en del tidningar är
det något som förvånar. Man har
nämligen funnit krav om ytterligare
lagstiftning från håll där man eljest och för ej
så längesedan framhöll hur betungad med
lagar och förordningar vår sjöfart är.
Vi skola ej glömma detta när tiden är
lämplig. Men det är möjligt, för att ej
säga troligt, att våra myndigheter snart
glömma saken, finnande att detta är
enklaste sättet att komma från det hela.
Man måste naturligtvis lägga in politik
även i en sådan sak, som rör säkerheten
till sjöss, och det hjälper föga att den
kår, som bär det direkta ansvaret,
framställer krav om hjälp och stöd för att
få möjlighet att fullfölja vad lag och
förordning påbjuda.
Man kan naturligtvis ej lägga
tidningarna till last att de vilja upplysa sin
läsekrets om vad som händer.
Allmänheten fordrar detta och det är helt
enkelt tidningarnas skyldighet att få fram
så mycket som möjligt. Att de därvid
måste vända sig till sjöfartsmän är
endast naturligt och att de i s. f.
vända sig till »kända» sjöfartsmän är lika
naturligt. Men det är ej så säkert att
dessa kända sjöfartsmän känna till eller
äro kunniga på området ifråga.
Däremot kunna de ha ett visst intresse av vad
som kan komma efter, ja ibland ett
mycket stort intresse. Då kan det ju vara
bra att medan allmänheten är upprörd
och tillgänglig få fram vad man vill.
Flera yttranden som jag tagit del av äro
säkert skrivna med tanke på vad som
kan komma efter detta. Andra äro för
en sjöman rent av löjliga.
På sistone har kapten Thore tagit till
orda för en bättre ordning vid sjöförhör.
I detta kan jag med glädje instämma,
men jag hade mycket hellre sett att
denna anmälan uteblivit, då den ju
siktar på fallet »Dagmar» och så långt
jag kan förstå av tidningarna (skrivelsen
har jag ej haft tillfälle taga del av)
avser inlägget att fria befälhavaren på
»Dagmar», för vilket Thore genom
»sakligt» inlägg till rätten i Kalmar arbetat.
I stället skulle det glädja mig och hela
befälskåren om »riksdagsmannen» Thore
vid stundande riksdag ville föra
fartygsbefälets talan när det gäller att få den
hjälp av lag och myndigheter, som
befälhavaren ovillkorligen måste ha om han
skall kunna fylla sin plikt. Det har
påpekats att befälhavaren är ansvarig för
att ej mera last intages än fartyget kan
bekvämt bära och rymma. Det är ju allt
vad som behövs tycka nog de flesta,
som ej känna till förhållandet. Det är en
bra paragraf för redaren att skydda sig
bakom i det fall där han är den verkliga
anledningen till överlastningen. Och det
skulle förvåna mig mycket om man ej i
fallet »Tryggve» söker giva befälhavaren
all skuld. Detta sagt utan att jag därmed
vill fria befälhavaren för det ansvar han
kan ha gjort sig skyldig till genom att
lasta olämpligt. Befälhavaren är i många
fall utsatt för ett så stort tryck när det
gäller lastning att man rimligtvis ej kan
begära att han ovillkorligen skall reagera
däremot så kraftigt att följden blir
avsked. Giva direkt order till överlastning
aktar sig nog redaren för, men att skriva
till den nye befälhavaren (i de flesta fall
tala om för honom) att »Eder
företrädare brukade intaga så stor last och vi
vänta oss ett gott lastintag även av
417
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
