- Project Runeberg -  Nautisk Tidskrift : organ för svensk sjöfart / Årg. XX. 1927 /
445

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. Okt. - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 10

NAUTISK TIDSKRIFT

1927

maliteter, vilkas blotta befintlighet enligt
förslagsställarens mening skulle komma åtminstone
de bättre elementen till hjälp, så att de hade
en samlad slant, när de kommo hem igen.

Den svenska sjömanslagen tillåter
befälhavaren att av sjömännens införtjänta hyresmedel
innehålla blott en tredjedel, dock högst 14
dagars hyra, påpekar konsul Petri. Då
sjömannen efter längre eller kortare tjänstgöring
anländer till en hamn, låt oss säga Antwerpen,
tager han därför ut så stor del av sina
inne-stående medel, som han enligt lag har rätt att
utfå. Sedan går han i land och förslösar alla
sina pengar på en natt under besök på krogar
och bordeller. Kanske finner han vägen till
etablissementen, där narkotiska medel blandas
med spritvarorna, blir under sömnen bestulen
på sina pengar och papper, vaknar upp och
hittar sig själv på en bakgård eller en gata,
måhända till på köpet utan röck eller byxor.
Men det kan också hända att han på vägen
från fartyget till sjömanskvarteren gör
bekantskap med en svensk av den kategori
vagabonder, som uteslutande leva på att utsuga sina
landsmän. Dessa »beachcombers» eller
»bom-mare» föra sina offer till nästen, i vars tjänst
de äro anställda och med vilka de dela rovet.

Det är ej blott de, som lyfta sina pengar
ombord på fartyget och gå i land för att
förlusta sig, som bli offer för de professionella
vagabonderna utan även andra som vid
av-mönstringen på konsulatet fått hela sitt
tillgodohavande utbetalt, vilket kan belöpa sig till
flera tusen francs. På gatan utanför
konsulatet lura emellanåt dessa vampyrer på sitt
byte c-ch locka så småningom den stackars
sjömannen ned till nöjeskvarteren, där de på
vanligt sätt söva och bestjäla honom. För
dessa blodsugare äro emellertid konsterna
mångahanda och vid mörkrets inbrott
inträffar ih’and, att de på någon bakgata eller
otrafikerad del av hamnen överfalla och råna sitt
utsedda offer, som i sitt omtöcknade tillstånd
ej kan försvara sig. I enstaka fall tveka de
icke ens att mörda sina egna landsmän.

Det är allmänt bekant i Antwerpen,
förklarar konsuln vidare, att nordiska sjömän och
särskilt svenskar göra hamnen osäker nattetid.
Varför utgör då Antwerpen en så
utomordentlig operationsbas för svenska professionella
sjömän-vagabonder. Jo, därför att de sjömän,
som gå i land eller avmönstra från svenska
fartyg, äro i besittning av penningmedel och
alltså utgöra utmärkta objekt. Vagabonderna
ha tillkommit uteslutande på grund av att de
svenska sjömännen ha pengar och de skulle
försvinna i samma stund som detta ej vore
fallet. Samtidigt skulle dessa utplundrade och
nödställda sjömän, dels så kallade efterseglare
— sådana som underlåtit att infinna sig
ombord före fartygets avgång, oftast på grund
av fylleri — och dels de avmönstrade, som
belägra konsulaten och sjömans vårdsstationerna
även utebli. De stora summor, som staten
årligen ger ut för nödlidande sjömäns kost och

logi i utländska hamnar samt hemsändning,
skulle likaså nedbringas. Dessutom skulle den
vida spridningen av veneriska sjukdomar bland
våra sjömän begränsas samt många brott och
drunkningsolyckor under sjömännens berusade
tillstånd förebyggas.

Antwerpens hamn frekventeras
huvudsakligen av engelska sjömän, men det oaktat’ ges
det ett ringa antal professionella vagabonder
av denna nationalitet. Förklaringen ligger däri,
att den engelske sjömannen vid sina besök i
utländska hamnar ej har laglig rätt att utfå
något av sin hyra så vida icke befälhavaren
anser särskilda skäl föreligga.

Närmast efter engelsmännen komma de tyska
sjömännen i antal, men ej heller dessa låta
tala om sig såsom professionella vagabonder,
detta sannolikt emedan de under de tre första
månaderna av tjänstgöringstiden ej ha rätt att
utfå någon del av intjänt hyra.

Den nordiske sjömannen i utländsk hamn
uppför sig sämst av alla nationaliteter, ty de
nordiska länderna ha i stort sett samma
lagstiftning vad beträffar utbetalning av
sjömännens hyra. Konsul Petri hävdar därför, att
det är nödvändigt att söka få till stånd en
lagstiftning, gående ut på omhändertagande av
viss del av sjömännens hyror, ett förslag som
han redan vid ett tidigare tillfälle framfört hos
regeringen. Kritiken har framhållit att detta
skulle innebära intrång på sjömannens fria
bestämmanderätt över intjänta hyresmedel och
sålunda betyda förmyndarskap.

Visst är det fråga om förmyndarskap, något
annat medel mot det onda finnes icke.
Sjömannen kan ej motstå frestelserna i land.
Därför är det samhällets plikt att skydda honom
genom lagstiftning. De stora sjöfartsidkande
länderna, England, Tyskland, Förenta Staterna
och Frankrike, ha icke tvekat att sätta sina
sjömän under förmyndarskap, tillägger han.

Kommerskollegium remitterade konsulns
lagändringsförslag bl. a. till Sveriges Allmänna
Sjöfarts förening samt till Sveriges
Fartygsbefäls Förening. Den förstnämndas yttrande,
i vilket Fartygsbefälsföreningen till alla delar
instämt, framhåller att föreningen funnit de
skäl som föranlett förslaget synnerligen
be-hjärtansvärda. Ingenting bör försummas för
att råda bot på missförhållandena. Men
styrelsen är inte övertygad om att det är vare
sig ändamålsenligt eller nödvändigt att för detta
syfte anlita så ingripande och för den
enskilde föga tilltalande åtgärder som konsuln
föreslagit.

Det är inte givet att åtgärderna träffa just
de sjömän som de i första hand avse. De
som restriktionerna med avseende på hyrans
utbetalande syfta på skola nog tillse att de
snarast möjligt komma över sina pengar.
Styrelsen tror också att de möjligheter till
sparande som beretts genom den nyligen
företagna lagstiftningen i sådant syfte så
småningom skall tränga så igenom att ytterligare
legislativa åtgärder skola kunna underlåtas. Det
pekas härvidlag i främsta rummet på den nu

445

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:15:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nautid/1927/0463.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free