Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. Okt. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 11
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
trädelse. Minskning av antalet
utskänknings-ställen i hamnarna. De sämsta böra indragas
fortast möjligt. Förbud mot kvinnlig
betjäning och beredande av nattlogi på ställen, där
rusdrycker serveras.
Sträng läkarkontroll över otuktiga kvinnor.
Venerisk smitta bör vara straffbar.
Profylak-tiska åtgärder böra vidtagas mot veneriska
sjukdomar.
Förbud för kringvandrande försäljare att gå
ombord på båtarna utan särskild tillåtelse.
Dockområdet bör om möjligt inhägnas.
En väl betald och pålitlig hamnpolis bör
finnas, praktiskt samarbete bör ordnas mellan
myndigheter och konsuler rörande anhållna
sjömän. Tillräcklig belysning i dockorna och
där fartygen förtöjas.
Dagdrivarna böra fördrivas från hamnarna
samt sättas till tvångsarbete eller skickas till
det land, där de höra hemma. Kontroll över
de privata hyresbyråerna. För att draga
intresset från dåliga lokaler rekommenderas
upprättande av passande förfrisknings- och
sällskapsrum med ljus, glad och tilltalande
inredning samt mat och dryck till rimliga priser.
I lokalerna böra även finnas tidningar från
olika länder samt sörjas för passande
underhållning. Lika tillgång till sjukvård och
sjukhus för alla. Tillfälle till intressanta och
trevliga nöjen för billiga priser. Sjömännen böra
få landstigningskort, som berättiga till billig
färd till bättre stadsdelar. Fartygen skola
vara försedda med god lektyr. Sjömän med
klara legitimationspapper böra befrias från
passutgifter etc. Den internationella föreningen för
undertryckande av dålig lektyr bör stödjas. Så
mycket som möjligt av hyran bör hemsändas
och minsta möjliga förskott bör utbetalas. Den
internationella arbetsbyrån skall stödja arbetet
samt då och då avgiva rapport om eventuella
framsteg.
Sam synes har kommittén en hel del goda
uppslag, vilka utmynna dels uti ett mera
energiskt ingripande av myndigheterna, dels i
upprättande av — praktiskt taget —
sjömans-vårdsstationer. Den har nämligen funnit, att
»myndigheterna i respektive hamnar praktiskt
taget icke uträttat något till skydd för
främmande sjömän». Och har man förstånd att läsa
mellan raderna, skall man i dess önskemål om
»en väl betald och pålitlig hamnpolis» kunna
utläsa belägg för sjömännens ofta hörda
klagomål mot själva — polisen. Här i Sverige
kunna vi f. n. glädja oss åt att de beskrivna
förhållandena knappast existera, även om ej
allt är som det borde vara med lösa kvinnor
och »pundlangare». Men även vi och våra
myndigheter måste göra vårt för att få ett
bättre sakernas tillstånd därute i världen, ty
det är vårt sjöfolk, våra egna söner, det gäller
att värna mot samvetslösa individer. Därför
måste våra svenska myndigheter stödja våra
representanter därute i deras hänvändelse till
resp. länders myndigheter. Det är också att
förmoda att konferensen i Genève, som 1929
skall behandla sin kommissions rapport, skall
förstå att göra en tillräckligt kraftig
hemställan på vederbörligt håll och därvid bliva
»backed up» av även vår regering.
Slutligen nämnes i intervjun att frågan
även behandlats av Röda korsligan, som på
sin konferens i Oslo sommaren 1926 också
kom med några positiva förslag. Man beslöt
nämligen att hänvända sig till resp. länders
Röda kors, att dessa i sina hamnstäder skulle
tillse, att ’allt vore ordnat till sjömännens bästa,
lokaler och inrättningar av mindre önskvärd
art borttagas och institutioner, avsedda för
sjömännens bästa, understödjas och hjälpas
samt, där sådana ej existera, nyinrättas. Röda
korsligan ansåg nämligen dessa institutioner
för sjömännens bästa vara av lika stor
betydelse som läkarvård. Det är mig också
bekant, att Svenska Röda korset redan tagit
upp saken till behandling för Sveriges
vidkommande och torde inom kort vara klar med
sin svenska organisation för våra sjömän i
hemlandet, där man sökt samarbete med
Sjömansvården, som ju redan länge arbetat
positivt i denna riktning.
Det förslag, konsul Petri framkommit med,
slutar intervjun, torde därför ha föga utsikter
att gå igenom samtidigt som det näppeligen
för till önskat resultat. Även om ett eller
annat hundratal svenska kronor på det sättet
årligen skulle kunna inbesparas i Antwerpen
skulle dessa lyor finnas kvar och fördärva
vårt sjöfolk till kropp och själ. Och detta är
vida värre än förlusten av litet pengar. Och
dessutom kommer ju ändå snart nog den dag,
då sjömannen mönstrar av, och då kan ingen
procent av hyran innehållas, utan han måste få
ut alltsamman. Det blir då för honom att
göra av med sina slantar, om han det önskar,
i avmönstringshamnen.
Nej, bort med »undervattensskären» i land
och hjälp sjömannen fostra sin karaktär att
kunna lotsa sig fram mellan de Scylla och
Charybdis, som de landboende inrätta för
honom. Det blir sedan en karaktärsdanande sak
att övertyga våra sjömän om fördelarna av
sparsamhet.
447
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
