Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. Nov. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 12
NAUTISK TIDSKRIFT
1927
stort sett oförändrade, så återstår frågan i
vilken utsträckning de olika maskintyperna
under dessa betingelser hava utsikt att göra sig
gällande i konkurrensen. För att få en
hållpunkt för jämförelsen är det lämpligt att utgå
från ett visst förhållande i pris och
värmevärde mellan kol och olja, varvid man kan
räkna med att ett kilo kol innehåller 7,000
kalorier och ett kilo olja 9,500 samt att oljan
är tre gånger dyrare än samma viktsmängd
kol. Både värmevärde och prisrelationer
variera givetvis högst betydligt, men dessa
siffror kunna antagas för jämförelsen.
Den jämförelse, som gjorts mellan de olika
maskintyperna angående de nuvarande
drift-betingelserna, måste därför kompletteras med
en jämförelse med de olika typernas
utvecklingsmöjligheter, varvid man bör rikta
uppmärksamheten på energiförlusterna och
undersöka de möjligheter, som finnas till deras
minskande.
Vid ett fartygs framdrivning uppstår det
alltid en viss förlust vid kraftens överförande
till vattnet medelst propellern. Dessa förluster
kunna reduceras genom lämpliga
propellerkonstruktioner, men dessutom måste varvantalet
hållas inom vissa gränser för att få största
möjliga effekt. I detta avseende har
kolvångmaskinen bäst fyllt fordringarna, men man
har nu genom utväxling av turbinerna och
nedsättning av motorernas varvantal fått
samtliga maskintyper likställda i detta avseende,
varför man icke längre behöver taga hänsyn
därtill vid jämförelse mellan de olika typerna.
Det torde i detta sammanhang vara
lämpligt att börja med motorerna, emedan dessa
maskiner hunnit längst med avseende på
förmågan att omsätta värme i mekaniskt arbete.
Som förut nämnts kan med dessa maskiner
erhållas en termisk verkningsgrad av 33 %
inklusive hjälpmaskiner och i enstaka fall
något högre. Av förlusterna kan man beräkna
25 % som mekaniska förluster och 42 % i
kylvatten och förbränningsgaser.
De mekaniska förlusterna torde icke kunna
nedbringas något nämnvärt, enär de dels äro
friktionsförluster och dels kraft som åtgår
för cylindrarnas renspolning.
Värmeförlusterna bör man kunna nedbringa
genom förbättrat material, som medger högre
cylindertemperatur, varigenom kylvattens
förlusterna kunna minskas. Av samma skäl kan man
även få en höjning av begynnelsetemperaturen.
Om man dessutom genom kompoundsystem
eller annan anordning kan få en sänkning av
förbränningsgasernas sluttemperatur, så finns
det möjlighet att minska dessa förluster. Ett
steg i denna riktning har tagits med
Stillma-skinens konstruktion, där cylindrar och
förbränningsgaser få avlämna värme till en
ångpanna, varefter den alstrade ångan får hjälpa
till att driva motorn. Då man uppgives hava
nedbringat de avgående förbränningsgasernas
temperatur till 65° C., så ser det vid hastigt
påseende ut som om man nästan helt
borteliminerat värmeförlusterna, men man får
givetvis även räkna med det värme, som bortgår i
ångmaskinens kondensor, varom uppgift saknas.
Dieselmotorn är visserligen en i termiskt
avseende mycket god maskin, men det bör dock
finnas möjligheter till att göra den ännu bättre.
En verkningsgrad av 50 % bör kunna ernås,
men det är föga troligt att man kan komma
nämnvärt högre.
Om vi nu ägna uppmärksamheten åt den
termiska verkningsgraden hos ångmaskinerna,
så är det påtagligt att den, trots deras långa
utvecklingstid, är betydligt underlägsen
motorernas. Orsaken därtill är otvivelaktigt att
svårigheterna i detta fall äro betydligt större
och att det icke finns någon möjlighet till
tävlan med motorerna, men det bör dock kunna
avsevärt förbättras. Erfarenheten visar att det
i detta avseende icke föreligger någon
väsentlig skillnad mellan kolvmaskiner och turbiner
och att man med gott resultat gjort olika
kombinationer av de båda typerna, varför de
lämpligen kunna behandlas i ett sammanhang.
Verkningsgraden för goda trippelmaskiner
utan överhettning, torde å vanliga
handelsfartyg sällan överskrida 12 %. För
Lentzmaski-ner och utväxlade turbiner har man kommit
upp till 17 à 18 %, vilket är det bästa
resultat som kunnat ernås i något fartyg. Det är
således i gynnsammaste fall som förlusterna
kunna begränsas till 82 % av kolets
värmevärde, och det är naturligtvis ett mycket dåligt
resultat. Förlusterna finnas givetvis i både
pannor och maskiner, varför man bör
undersöka huru de fördela sig och på vad sätt de
hava utsikt att kunna nedbringas.
För vanliga sjöångpannor kan man ej räkna
med högre verkningsgrad än 75 %, i de flesta
fall lägre. Där anordningar finnas för för-
487
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
