Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. Dec. - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trafiken på De stora sjöarna.
Namnet »De stora sjöarna» ha dessa
vattenreservoarer erhållit vid en tid då man
endast tänkte på deras ofantliga ytinnehåll:
de utgöra ju tillsammans världens största
söt-vattensmassa och omfatta ett område stort som
halva Östersjön. Människan har emellertid på
sitt sätt gjort dem större genom att ta dem
i sin tjänst som samfärdsmedel, genom att
låta dem alstra miljoner elektriska hästkrafter
samt på andra sätt. Att sjöarna och det med
dem förknippade vattensystemet spelar en
oerhört stor roll i Amerikas näringsliv kan man
förstå av det faktum att nära på tre
fjärdedelar av det järn och stål som produceras i
Förenta staterna fraktas i form av malm ned
från de övre sjöarna till platser i närheten
av kolgruvorna för att smältas. I återfrakt
ta fartygen sedan kol upp till sjöarna.
Kolförbrukarna i trakterna kring Övre sjön
behöva ej betala sitt kol högre än vad man får
göra i New York, och dook kan vägen vara
tre gånger så lång.
Amerikanska regeringen har, sedan den för
många år sedan insåg sjöarnas stora
nationella betydelse som samfärdsmedel, anslagit
åtskilliga miljoner dollars till förbättrande av
segelleder genom floderna, uppsättande av
fyrar samt till utprickning. Sålunda har ensamt
iståndsättandet av slussarna i St. Mary’s
River mellan Övre sjön och Huron dragit en
kostnad av trettio miljoner dollars. Det är
emellertid en intressant omständighet att dessa
slussar äro de enda som äro nödvändiga för
hela färden mellan de två stora centra: Duluth,
medelpunkten i malmdistriktet, och Buffalo vid
östra gränsen av järnbruksdistriktet. En myc-
ket stor del av tonnaget passerar även ned
till kusten genom Welland-kanalen och
slussarna förbi Niagara genom Ontario och vidare
genom St. Lawrence-floden.
Forsarna i St. Mary-floden betraktades
redan tidigt i Förenta staternas historia som
ett allvarligt hinder för seglationen i dessa
trakter, och redan 1797—98 byggde Northwest
Fur Co. en sluss, 38 fot lång, 8 fot och 9
tum bred samt med en stigning av 9 fot.
Denna sluss förstördes 1814.
Nästa steg för att övervinna de hinder
naturen ställt i vägen togs då Förenta Staterna
beviljade 750,000 acres land till staten Michigan
i och för byggandet av ett modernt slussystem
där, bekant som State Canal. Även detta gick
sin förintelse tillmötes till förmån för andra
som bättre motsvarade trafikbehovet. Sålunda
tillkommo Pce Lock och Weitzel Lock. 1908
påbörjades ett nytt system som skulle arbeta
i förbindelse med dessa två, benämnt Third
Lock. Detta, som öppnades för trafik 1914,
har en längd av 1,350 fot, bredd 80 fot och
en medelstigning av 11 fot. Den fjärde
slussen, som har dimensioner som den tredje,
invigdes 1919. Summan av tonnaget som
passerar dessa slussar överstiger varje annat systems
i hela världen. Under första delen av juni
1923 slussades sålunda under en vakt på åtta
timmar 300,000 tons. Man kan sålunda förstå
att sjöfarten är särskilt livlig under denna tid
av året samt att slussanordningarna äro
därefter. Under seglationssäsongen 1922 passerade
13,876 fartyg slussarna i St. Mary-floden på
amerikanska sidan och 2,889 på den canaden-
532
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
