Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Visst älskar du mig, eller hur?
Bliv min, o, kära, rara, snälla!”
Så sad’ en kvällsstund herr Natur
till fröken Artificiella.
”Ja”, log hon milt, och i ett nafs
sin mun mot hennes hårt han tryckte
då small det till och sade: klafs!
hon svimmade och munnen lyckte.
—
Han skrek på hjälp, på ambulans,
sprang runt liksom det skrämda fåret,
ty märk, det var ej blott sin sans
hon tappade
det var ock håret!
—
Då slet han klänningslivet opp,
just där sig barmens bölja benar
men om jag säger: det var ”stopp”!
förstår ni kanske vad jag menar.
—
Förkrossad stod han en minut
och såg på hennes ”inre skador”,
till sist hon benen sträckte ut
då lossna även hennes vador.
—
Nu sjönk med ens hans temp’ratur,
och fast han hörde henne gnälla,
så kall som is gick herr Natur
från fröken Artificiella.
—
132
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
