Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
med in. “Jag såg efter, att betjänten bar upp alla
frökens saker.“ å
Friherrinnan såg på Serena, som rodnade. Barnen
kommo närmare, och Harald frågade näsvist, hvar hon
hade sin korg.
Serena dröjde att svara, men berättade sedan helt
enkelt, att då Anders stannat för att hvila hästarna,
hade hon hört ett prassel vid vägkanten. Hon blef först
rädd, men steg dock ur och gick närmare. Då såg hon
en gammal gubbe med långt, hvitt hår och en
besynnerlig, stirrande blick. Han var mycket, mycket blek, och
hon trodde först, att han var död, men när han rörde
på sig, sprang hon efter sin matkorg. Gubben var blind.
När hon räckte honom korgen, sade han: “De fattiga
ge, de rika neka, få se, hur Guds hand med dem leka.“
Om du bara inte ville komma fram med dina
vidunderliga historier“, tänkte Harald och kände sig helt
beklämd, ehuru han sökte hålla god min. HElin däremot
hade blifvit så blek, att Serena deltagande frågade, om
hon vore sjuk.
Den lilla händelsen, som hon så oskyldigt berättade,
hade på de unga Örnschöldarna gjort ett djupt intryck
än stundens, och så snart föräldrarna ej sågo det,
behandlade de Serena på ett så högmodigt och sårande
sätt, att den lilla flickan icke alltid kunde dölja sin
smärta. Hon grät emellanåt rätt bittert och sade, att
hon skulle bedja Gud att åter få resa till pensionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
