Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Där låg hon orörlig, ett rof för de hemskaste tankar.
Lågorna svepte omkring henne, ingen mera än Serena
kunde höra henne, kanske icke ens hon.
Serena, Serena, hjälp mig!“ ropade hon ångestfullt,
och som en blixt var Serena vid hennes sida.
Med öfvernaturlig kraft fick hon upp den af
förskräckelsen nästan halfdöda flickan och fram till det fönster,
hvarifrån hon hörde, att hjälp skulle komma.
Under tiden såg hon Elsa som en vålnad rusa fram
ur den tjocka röken. Hon ropade på henne, men den
gamla försvann, och Serena trodde därför, att hon
kommit undan, innan det tog eld i trappan.
Gumman hade i stället krupit in i en vrå på andra
sidan korridoren. Där låg hon och var nästan kväfd,
när hennes husbonde lyfte upp henne. Hon gjorde
motstånd, mumlande: “Här vill jag dö.“ Han drog henne
dock, med stor fara för sig själf, fram genom rök och
lågor.
När Elin åter kom till medvetande, kände hon plågor
i ryggen och sidan och kunde ej utan smärta röra sig.
Läkaren tröstade henne med att det nog snart skulle
ge med sig, men den lilla flickan, som ej var van att ha
något ondt, var otålig, grät och jämrade sig.
Den stackars friherrinnan, som endast lämnade sin
dotters säng för att se om den gamla trotjänarinnan,
hade svåra dagar, men hon glömde sina nerver och gick
uppoffrande och kärleksfull fram i sin kallelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
