Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
made på trädéen ; ett rosigt skimmer hvilade öfver sjön,
och på fönsterrutorna såg man hela trädgårdar af
isblommor.
Serena gick fram till fönstret. HElin hade tröttnat
på att höra henne läsa.
“Se, så härligt“, utropade hon och visade utåt sjön.
Örnaholm är ändå förtjusande !“
“Det tycker jag med“, svarade Valborg och kom fram
till henne. “Och jag vet ju, att du, Serena, är ett
riktigt dygdemönster ; men om du lägger handen på
hjärtat, så måste du väl erkänna, att du afundas oss litet,
bara litet förstås.“
“Valborg ““ Hon såg förebrående på henne.
Men du längtar nog hit, när du är borta 1
pensionen? Bekänn, du, som är så sanningsenlig !“
Serena tvekade och rodnade. Ja kunde hon icke säga
och nej ville hon icke.
“Ha“, utbrast Harald och mönstrade henne. På
Örnaholm är väl inte godt nog för en så fin dam som
min nådiga. Du är inte heller nöjd med ditt vistande
hos oss, och du slipper så rysligt gärna att komma igen,
för vi ha nog tacksammare gäster att bjuda.“
“Usch, hvad du är elak“, utropade Elin, när hon såg
Serena gråta.
Harald gick hvisslande med händerna i byxfickorna.
Ändtligen stannade han och såg ut.
“Där gå pappa och mamma nere i trädgården. Det
var fasligt, hvad de se sorgsna ut.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
