Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
slut, känner jag förebråelse för att jag icke har
uppskattat hvad vi hade. BSerena förtjänar allt bättre än
vi att vara lycklig; det måste vi erkänna. Och vi ha
gjort henne orätt, det ha vi, men hon har ändå varit
tålig och snäll, och nu är hon icke högfärdig, och det
sätter jag värde på henne för.“
“Jag börjar tro, att gamla Elsa visste, att Serena var
den rätta arfvingen, och att det var därför hon retade
upp oss emot henne. Om jag icke skämdes, hade jag
lust att bedja henne om förlåtelse. Men du fryser,
Valborg.“
Under tiden satt Serena hos Elin, som grät och
jämrade sig. När hon ville trösta henne, svarade Elin
snyftande:
“Det är lätt för dig att tala så, du som fått all den
härlighet vi förlorat, men — för mig är det en annan
sak.“
“Kära, lilla Elin.“ Serena kysste henne. “Jag var
inte ledsen förut heller, fastän jag nog icke alltid hade
så roligt.“
“Nej, det hade du visst inte“, svarade Elin
uppriktigt; ““men säg mig därför, hur du kunde vara så snäll.
Jag har aldrig varit så glad som du alltid är, och nu
kan jag inte hjälpa, att jag är ledsen. Jag blir ju
kanske en krympling.“ Vid dessa ord störtade tårarna
utför hennes kinder.
Har aldrig din mamma läst för dig om Herren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
