Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Hennes undervisning var klar och lefvande, och hon
förstod att hos barnen väcka en sådan håg för vetande,
att hennes skola snart fick ett sådant anseende, att äfven
bättre lottade föräldrar bådo, att hon skulle mottaga
deras barn.’
Det gladde den lilla Elin obeskrifligt, att hon trots
sin skröplighet kunde vara till nytta för andra, ja, till
och med förtjäna litet penningar. Detta senare i
synnerhet fyllde hennes själ med oändlig tacksamhet, ty
hon, den svagaste af syskonen, var den första, som
kunde bidraga till att öka hushållskassan. Hon tänkte nu
icke längre med saknad på hvad hon i yttre afseende
mistat, nej, när hon såg sig omringad af de friska, glada
barnen, då erkände hon tacksamt, att Elin Lindahl
förde en lyckligare tillvaro än fröken Örnschöld ens
kunnat drömma om.
Valborg däremot kunde omöjligt finna sig i de nya
förhållandena. Hon skulle hjälpa sin mor i hushållet,
och för att väcka hennes håg fick hon sina bestämda
sysslor ; men som hon fullkomligt saknade både lust och
praktisk förmåga, blef hennes del af arbetet ogjordt
eller ock måste modern utföra det.
Det plågade henne att se, hur modern slet ut sig, men
hellre än att hjälpa henne flydde hon från alltsamman.
Hon tog på sig sin hatt och ströfvade försänkt i
drömmar omkring på ägorna, vanligtvis utan något bestämdt
mål. Eller ock, oftast om kvällarna, satte hon sig på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
