Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Den gamle fiskaren svarade helt förlägen:
“Jag gjorde ju bara min plikt, inte skall man ha
pengar för det. Emellertid tackar jag herrarna“, —
han bugade sig — “för nu har allt min gumma och jag
så mycket, som vi till döddag behöfva.“
De andra fiskarena trängde sig fram för att se på den
vackra börsen, genom hvars silkesmaskor guldmynten
blänkte, men ingen afundades den gamle hedersmannen,
om de än ångrade, att icke också de gifvit sig ut för att
rädda de skeppsbrutna, ty den dagen var det nog mer än
ett fartyg som förliste.
“Nu kommer jag snart och tar afsked med er, fader
Gunnarsson“, sade Harald, när de voro färdiga att gå.
“Jag reser ut med kapten Bryant.“
“Må de“, svarade han betänksamt, men fortfor: “Ja,
herrn har ett raskt sinne, och med Guds hjälp går det
nog bra, men ondt får han slita. Nu ligger hafvet som
en väl slickad kattunge och bara spinner, men vänta
tills det ryter som en tiger.“
I och jag ha fått pröfva på det, men i alla fall
längtar jag ut.“
Ja, så gå då i Guds namn. Adjös.“
Stackars gosse ; han hade aldrig kunnat finna sig i de
förändrade förhållanden, hvari han kommit. Nu skulle
han få se något nytt, och hvad som mest gladde honom
var, att han skulle komma till människor, som ej kände
till hans föregående öden. Det var hans ömma punkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
