Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
få lämna strömmen och komma in på en friare plats,
där han för att kunna hämta andan ställde sig under
Wellingtons staty.
Under tiden betraktade han den vackra midt emot
belägna börsen (Royal Exchange) och läste öfver facaden
inskriften: ““Jorden är Herrens och allt det därpå är.“
Medan han stod där, hörde han någon tala svenska.
Han vände sig hastigt om och fick sikte på ett par unga
män, som höllo på att gå öfver gatan, men blifvit
hejdade af några vagnar.
“Hvad“, utropade den ene, är icke detta Harald
Örnschöld?“
Harald rodnade och ville svara, då den andre, en ung
löjtnant, spotskt inföll: “Örnschöld skulle jag inte tro,
att han numera kallar sig. Det är visst nu något på
Lund eller Lind.“
“Mitt namn är Lindahl“, svarade Harald kallt och
ville aflägsna sig, då den som först talat inföll:
För all del, go“ vänner, inte ska? vi landsmän i ett
främmande land kifvas om ett namn, som ingen där
känner. Du själf, Lindenstam, har ju också något med
linden att göra“, fortfor han skrattande, “och du,
Harald, påminner dig väl Wilhelm Rönnberg, son till
kronofogden på Rysby. Du var en stolt krabat den tiden
vi lekte tillsammans, men nu kunna vi vara lika goda
vänner för det. Se därför inte så snedt på Axel
Lindenstam, han menar inte så illa som det låter, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
