Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
69
Försänkt i dessa sorgliga tankar märkte han ej, att
någon nalkades, förrän han fick ett vänligt slag på
axeln och en välkänd röst utropade: “Min kära Harald,
är ni här!“
Han vände sig hastigt om och räckte sin hand åt
Bryant. :
““Å, kapten“, utbrast han. “Jag som trodde, att ni
var ute på landet.“
Jag var nog så, men ni vet, att när den gamle
stridshästen hör tminpeten, så sliter han sig lös. Så har det
gått med mig. Jag har hört omtalas, att det skall
utrustas en ny expedition, som skall gå till ishafvet och
söka reda på sir John Franklin, och som min gamle
förman, löjtnant M’Clure, blir befälhafvare på det ena
fartyget, så vill jag vara med. Och jag är nu på väg
bort till honom.“
“Då följer jag med. Ni skall inte tro, att den unge
fålen är mindre stridslysten än den gamle hästen. Men
tror ni, att er chef vill taga emot mig“, frågade han
litet modfälld.
“Hvarför inte? Ni är ju van vid klimatet. Men,
min unge vän, förhasta er inte. BSvårigheter och
försakelser så stora, att det nästan fordras öfvermänsklig
makt att uthärda dem, vänta oss. Jag ger er därför
en natt att tänka på saken.“
Morgonen därpå stod Harald fast vid sitt beslut, och
de båda vännerna mönstrade. Sedan de blifvit
behöÄdel vänskap, 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
