Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
Ett par matroser kastade sig öfver ett brännvinsfat och
sökte i ruset döfva sin ångest, och för att de ej skulle
förfrysa, måste de genast bäddas ner. Under tiden höll
åter isen på att torna sig upp mot masterna. Allt
surrades, till och med människorna, ty hvarje sjö hotade
att bortspola någon. Några flak till och Investigator
hade kantrat. Då var det som om en ohörd röst sagt:
Hitintills, men icke vidare“, ty i samma stund
stannade isen, och vinden mojnade af. Männen sågo på
hvarandra. De trodde, att också denna stillhet var ett
ögonblick af naturens afmattning, i det andra skulle
kampen bli så mycket våldsammare. Men nej, det var
slut; molnen började skingras, och vid månens sken
sågo de endast några vaggande isstycken.
Då hörde Harald klangen af några ackord och sedan
en melodisk röst sjunga följande vers ur en engelsk
psalm:
“«Gif mig din kraft, o maktens Gud,
då fruktar jag ej stormens ljud,
till lands och sjös helt lugn jag går,
om du, o Gud, bredvid mig står.“
Han gick ner och öppnade dörren till den hytt,
hvarifrån sången hördes. Därinne satt missionären och
sjöng med rörd stämma till sin gitarr. Han var blek,
och ögonen skymdes af tårar.
Harald stod stilla och lyssnade. Den andre vinkade,
att han skulle stiga in, och när sången var slut, vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
