Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
380
Ett tak af stark segelduk uppspändes öfver däcket,
och rundt omkring skeppét jämnades isen. Stora
massor bortsprängdes, och hål igenfylldes, så att de fingo en
bekväm lek- och promenadplats, omkring hvilken
uppfördes en nära tre meter tjock snömur.
Öfver däcket utbreddes ett lager af det då nyligen
uppfunna polarcementet, bestående af snö, sand och
vatten, hvilket, när det frusit, blir hårdt som granit.
Den 11 november syntes solen en minut öfver
horisonten. Sedan gick hon ner och visade sig ej på tre
hela månader.
Vinternatten erbjöd i stället det mest storartade
skådespel. Norrskenet flammade och lyste än som en
eldkrona, från hvilken glänsande spjut likt raketer flögo
öfver det blå, rena hvalfvet, än glittrade det i alla
regnbågens färger. Det var en symfoni af färgtoner,
spelade af den Allsmäktiges hand. Allt var så rent, så
tyst, evigheten tycktes närmare här än på någon annan
plats, och hvar och en med sinne för det upphöjda
fylldes ock af en förr ej anad andakt.
När Harald vandrade på vakt kring den i sin isbädd
så lugnt hvilande Investigator och såg månen gå sin
bana fram och med sina bleka strålar lysa på den hvita
isen, på de rimfrostprydda masterna och rårna eller
spegla sig i någon mörk råk, då tyckte han det var, som
om dessa kyska månstrålar öfverallt spanat efter
renhet, och där i den kalla, klara natten höll han mången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
