Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
; . -105
Så fort alla formaliteter för skeppets mottagande af
amiralitetet blifvit öfverstökade och besättningen utfått
sin innestående hyra, begärde Harald att få afmönstra.
Han hade fått reda på att en ångbåt skulle afgå till
Göteborg och räknade ut, att om han kunde följa med
den, kom han lika fort som posten, och då finge han
glädjen att öfverraska sin familj.
Han uppsökte därför sin vän, missionären, som åter
kommit ombord och nu i sin hytt lade ihop några saker.
Harald steg in och räckte honom sin hand, sägande med
knappt hörbar stämma:
“Tack för allt hvad ni gjort för mig! Om jag, som
jag hoppas, kommer hem en bättre människa än jag
for ut, så är det er förtjänst.“
“Nej, min son, icke min. Det är en högre hand, som
fört oss båda att dricka samma andliga dryck, ty vi
drucko båda ur en andlig klippa, som medföljde oss,
och klippan är Kristus. Ni har ofta, när stormen hven
och hafvet höll på att uppsluka oss, sett mig läsa i
denna lilla bok.“
Han tog upp ur sin västficka en liten nött bibel, satte
sig vid bordet och skref i den:
“Djup ropar till djup vid dånet af dina vattenfall;
alla dina svallande böljor gå öfver mig. Hvarför är du
så bedröfvad, min själ, och hvarför är du så orolig i
mig? Hoppas på Gud, ty jag skall åter tacka honom,
mitt ansiktes frälsning och min Gud.“ Ps. 42: 8, 12.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
