Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
“Ni bör därför“, sade han, ““komma upp och dricka
en kopp té hos min syster, se’n följer jag er ner till
hamnen.“
Sedan de ätit och rökat en cigarr, tog han sin gäst
under armen, och tysta gingo båda, tills de kommo
fram till ett litet hus ej långt från floden.
Dörren öppnades af Bryants syster, en liten gladlynt
kvinna.
“Har jag ej haft nöjet att se er förut?“ frågade
Harald, när han blifvit presenterad.
“Jo, jag känner igen er; ni är den unge svensken,
som ett par gånger besökte herr Rönnberg. Han bodde
då hos en af mina vänner, och, som hon var sjuk, var
jag där och hjälpte henne, och så kom det sig, att jag
öppnade dörrer för er. Jag tyckte det var synd om er,
ty ni såg mycket hyggligare ut än er landsman, som
jag dock den gången ej visste, hvad han gick för.“
“Säg, miss Bryant, hvad har det blifvit af honom?“
“Jo, en vacker dag var han borta, hyran
naturligtvis obetald. Jag tror nog att hans principals kassa
fick kännas vid förluster. Nu lär han vara i Amerika,
och där tror jag nog han finner sig väl bland sina
gelikar.“
Än Lindenstam då, vet ni något om honom?“
“Jaså, den unge löjtnanten. Jo, det var visst en
beskedlig gosse, men alltför lättledd. Jag vet inte
rik
tigt, hvart han tog vägen, men han föreföll mig som en
dagdrifvare.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
