Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
unga damer, hvilka, för att lämna plats åt de oroligaste,
dragit sig tillbaka. De stodo lutade mot relingen, två
vackra figurer, insvepta i långa reskappor. BSlöjorna
voro nerfällda; den ena, som bar djup sorgdräkt,
skyldes alldeles af sin.
En äldre tysk herre stod bredvid dem. Han kom
emot Harald och anbefallde honom damerna. “Den
ena“, sade han, “är mycket klen“, och han anhöll
därför, att för hennes bekvämlighet allt måtte göras.
Detta lofvade Harald artigt, hvarefter han bjöd den
sjuka flickan sin arm, men då fartyget krängde tog han
henne i sina armar och lyfte henne ner i båten, där han
insvepte henne i resfilten. De båda andra kommo efter.
Den båt, som rott bort, återkom och hämtade
besättningen, och det skadade fartyget togs på släp.
Det var en varm, ljuflig afton i början af september,
och eftersom kvällen skred fram lade sig vinden, så
att när de kommit förbi Skagens udde, kunde de
resande utan obehag vistas på däck, dit kaptenen gifvit
order att uppbära madrasser.
En del hytter voro redan från London upptagna,
men städerskorna försökte dock att bereda rum åt så
många som möjligt af de nykomna passagerarna.
Uppe på däck låg den klena, unga flickan. Hennes
väninna satt bredvid, insvepte henne i schalar och
omhuldade henne på det ömmaste.
Den tyske herrn språkade ständigt med dem och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
