Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
Ja, jag har varit borta flera månader“, sade hon och
satte sig till rätta på madrassen. Han svepte filt och
schalar omkring henne och satte sig själf på en
fällstol.
Se så“, sade han, “berätta nu något om hemmet.“
Det vore väl bättre, att jag fick höra något om dig.
När kom du till Europa?“
“Läser du aldrig tidningarna?“
Å jo, så pass visste jag, att ni kommit till England,
men inte mer. Det har varit en förfärlig tid alla dessa
fem åren. Hela världen sade, att det inte fanns något
hopp om att få återse er.“ Hennes läppar skälfde; hon
hade synbart svårt att tillbakahålla minnet af hvad hon
lidit.
Han sökte lugna henne med att nu var ju faran
öfverstånden. Neaturligtvis hade han mycket att berätta,
men det finge ske en annan dag, nu ville han först ha
reda på hur hon hade blifvit så bra, att hon kunde ge
sig ut att resa. “När jag sist hörde något från
hemmet“, tillade han, “ville doktorn icke ge mycket hopp.“
““Å jo, om jag bara kunde få resa, och att jag fick
det, därför har jag näst Gud att tacka Serena.“ Hon
räckte sin hand åt den svartklädda damen, som nu
kastade tillbaka slöjan.
Serena!“ utropade Harald, men tillade litet
förlägen och med en djup bugning: “Förlåt mig, fröken
Örnschöld !“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
