Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
doktorn och uttryckte för honom sin tacksamhet. De
båda männen tycktes intresserade af hvarandra, men
Harald återvände snart till sin syster, som fortsatte :
“Du frågade nyss, om Valborg är kvar på Sjövik, —
hon är i Rom.“
“I Rom, hvad säger du, hur i all världen har hon
kommit dit?“ Ö
Du skall få höra.“ Elin var mycket liflig, och
färgen steg på hennes kinder.
Serena ville hindra hennes berättelse. Hon ansåg, att
det var för kyligt att längre sitta uppe och föreslog
därför, att de skulle gå ner och lägga sig.
Doktor Mildenberg tillfrågades. Han såg sig
omkring. BSolen hade nyss dalat; i norr tändes
Karlavagnen, och den ena stjärnan efter den andra glittrade fram
på den klara hösthimlen. Vågorna skvalpade stilla mot
skären, och på afstånd blänkte fyrarna. De nalkades
Göteborgs skärgård, och hafsvinden var ännu smekande
ljum. Hon fick lof att sitta uppe, så länge hon icke
frös.
Harald gick efter sin tjocka plaid och lade den
utanpå schalarna. Sedan återtog han sin plats, och Serena
förmåddes att sätta sig i ro hos Elin, som fortsatte att
berätta.
“Valborgs möte med professor Ernell hos den gamle
korgmakaren ha vi skrifvit om, så det känner du till,
men jag vet ej, om du hört, att hon sedan kom till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
