Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
nog som en skugga förbi, men Gud vakade ju så
underbart öfver oss, icke borde vi då ängslas för någonting
eller någonsin misströsta.“
“Men säg, kära Elin, hvarifrån kom nu dessa
pengar?“
Det visste vi på länge icke, men nu veta vi det.“
Hennes blick riktades på Serena, som rodnade och
hastigt svarade:
“Det var en händelse. Med min far hade jag varit
i Stockholm och där gjort bekantskap med professor
Ernell. Jag minns icke nu, hur han kom att nämna
Valborgs namn, men när han såg, att jag blef
intresserad, berättade han, hur de gjort hvarandras bekantskap,
och beklagade mycket, att hon ej hade råd att resa
till utlandet eller ens i Sverige fortsätta sina studier. —
Ni vet inte, hvad jag led, när min far förbjöd mig att
skrifva till er. — Men vid denna tid fick jag efter min
gudmor ärfva en liten penningesumma och, besynnerligt
nog, använda som jag själf ville. Jag skref därför till
korgmakaren, fader Andreas —“
Det var också en bekantskap se’n forna tider.“
Elin klappade henne på handen.
“Nåväl, han ställde om alltihop och var förmodligen
själf den maskerade.“
“Det var verkligen att gälda ondt med godt“, sade
Harald rörd.
“Nu kan du tro Valborg var lycklig“, återtog Elin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
