Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HASSELQUISTS TID 1 PAXTON. 155
Jag har länge insett nödvändigheten af en tidskrift, i
hvilken våra kyrkliga angelägenheter och förhållanden
i detta land kunde på ett mera ingående sätt belysas.
Vi hafva såsom lutheraner utgått från en statskyrka,
inom hvilken församlingarna ganska litet eller intet
deltogo i hvad egentligen till en kristlig församlings
vård, ordning och styrelse hörer, lärde svårligen rätt
känna dess rättigheter och skyldighe:er, fingo därför
ganska ringa, för att ej säga oriktiga, begrepp om
dessa ting och ännu mindre öfning i dem: Här, i våra.
nya hem, hafva vi i många år samlats omkring Guds
ord, ordnat oss till församlingar och skött våra
angelägenheter i det enskilda och hela efter bästa förstånd,
synbarligen under Herrens ledning och med hans
välsigne se. När jag ser tillbaka på den tid af snart 16 år,
sedan jag kom till Amerika, och jämför det dåvarande
med det nuvarande, finnas visserligen rika orsaker att
utropa: "Herren hafver gjort stora ting med oss; dess
äro vi glada.” Men ju större och flere församlingarna
blifva, desto svårare frågor måste i följd af sakens egen
natur uppkomma och äfven på något sätt afgöras. Det
är ju ej heller att undra på, om de, som hafva att afgöra
dylika frågor, nämligen församlingsmedlemmarne, ofta
äro villrädiga om hvad de skola säga eller göra, och att
således den ene vill hafva dem afgjorda på ett sätt, den
andre på ett annat, i anledning hvaraf svårigheter
kunna uppkomma och göra Kristi evangelium hinder,
därmed att de söndra dem, åtminstone i sinnena, som
efter Guds ord och vi:ja borde samarbeta. Jag har själf
vid flere tillfällen märkt denna fara och förnummit den
oerfarenhet, att ej säga okunnighet, som röjt sig i
öfverläggningar om så väl lärofrågor som ordningsfrågor
i församlingen. Många hafva för mig uttryckt ett be
kymmer i detta hänseende, se framtiden an med oro och
längta så mycket mer efter en utväg att få detta onda
afhulpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
