Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HASSELQUISTS TID I PAXTON. I9I
många ting märka, att han växteinåden och vår Herre
Jesu Kristi kunskap. Hans predikan blef ett allt
djupare inträngande uti Guds ord och Guds djupa,
förunderliga frälsningsråd; hans föreläsningar för
prästkandidaterna likaledes, och uti det enskilda umgänget
märkte man, att han med sitt hjärta och sinne lefde uti
dessa gudomliga sanningar. För honom hvälfde sig
hela världen omkring Guds rike, och han studerade
skriften icke blott i dess eget utan ock i historiens ljus;
därför aktade han ock noga på tidens tecken och
jämförde dem med det profetiska ordet. Han hade utan
tvifvel funnit den rätta nyckeln till profetians
utläggning, om han än icke ännu vågade utdraga
konsekvenserna. De, som hade tillfälle att lyssna till hans
passionspredikningar under fastlagen 1872, skola, så
många söm ännu lefva, bära vittnesbörd om det
särdeles uppbyggliga sätt, hvarpå han använde betraktelsen
af Kristi lidande. I tidskriften "Augustana” från den
tiden finnes ett sammandrag af dessa betraktelser,
hvilket här bör meddelas; men först vill jag meddela ett
hans bref till gamle grefven Lewenhaupt på Carlslund,
skrifvet under samma fastlagstid:
"Paxton den 27 mars 18T72.
Högvälborne herr grefve!
Det är nu mer än ett år, sedan jag hade glädjen att
emottaga herr orefvens bref, och vore det kanske nu
bäst att efter så långt dröjsmål helt och hållet tiga
stilla. Jag borde varit den förste, som skrifvit, som.
erfor så mycken godhet och kärlek på det stilla och älsk-:
liga Carlslund; men det har blifvit uppskjutet den ena
gången efter den andra, och det har gått därmed som
med andra ting ända till de allra viktigaste; då de
uppskjutas, blifva de sällan af. Jag vill dock bekänna, att
det dock ej varit otacksamhet, som beröfvat mig lusten
att skrifva, ej ens glömska, ty ofta har jag i andanom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
