Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNESGÄRDER. 2099
och vår kyrkas sköna bekännelse har han i sina
artiklar öfver ämnen, som röra läran, samt församlings och
kristendomslifvet, satt en bestämd prägel på vår
uppfattning så väl af läran som den kyrkliga
verksamheten. För hvad han i detta afseende lämnat efter sig
såsom ett dyrbart arf, behöfva vi ej blygas, men väl
innerligt glädjas och tacka Gud. Må detta arf bevaras
i tacksamt minne och af oss väl vårdas för kommande
tider. Kännbarast skall väl förlusten blifva genom
saknaden af hans värdefulla bidrag i denna tidning; men
må vi då desto lifligare erinra oss hvad vi hafva hait.
I hvad han skrifvit talar han ännu till oss från andra
sidan grafven, och goifve Gud, att vi måtte rätteligen
akta på, hvad han så ofta och allvarligt lagt oss på
hjärtat.
Under vanliga förhållanden hade den plats, han fyllde,
och det arbete, han hade sig ålagdt, kräft tre personer.
Huru dr H. kunde under en så lång följd af år så
lyckligt förena en pastors, en läroverkspresidents och en
tidningsmans ämbeten, är visserligen ett under; men
orsaken därtill låg i hans ovanliga arbetsförmåga och hans
goda hälsa. Genom Guds synnerliga nåd och ett enkelt -
lefnadssätt var hans kraft obruten till de senare åren,
då han en och annan gång hördes klaga öfver trötthet.
Hans arbetsdag började i vanliga fall klockan fyra på
morgonen, och med bestämd plan för sitt arbete och ett
punktligt användande af tiden kunde han ej blott
sköta sina ämbetsåligganden utan äfven föra en
omfattande och viktig korrespondens.
Den bild, dr H. lämnat efter sig hos den, som
personligen umgåtts med och lärt känna honom, är den allra
älskligaste: I honom igenkände man den erfarne
läraren, den ömme fadern, den älsklige brodern och den
trofaste vännen. I sitt umgänge var han enkel och
flärdfri, vänlig mot och deltagande för alla. I sina ord och
i sitt lif ville han förhärliga honom, genom hvilkens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
