Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINNESGÄRDER. 300
"Men, som sagdt är, det mesta och bästa är för oss
okändt.
Huru han uppfattade läroämbetet kunde man ofta
höra, i synnerhet när han höll ordinationstal. Djupt
kände han de kraf och det ansvar, som hvilar på en sjä-
- lasörjare, och sökte genom Guds nåd efterkomma Her-
rens och apostlarnas förmaning att vara en "trogen
och snäll skaffare”, som i rättan tid tilldelar husfolket
— de anförtrodda själarna — hvad som behöfves. Af
Guds ords och sin rika erfarenhets fatabur (förrådshus)
framsatte han nytt och gammalt, och det var väl tilla-
gad, sund och hälsosam föda, verklig själaföda. Detvar
ordets svekfria mjölk för de nyfödda och svaga
nådebarnen och stadig mat för de i andlig ålder mera
stadgade. Han vinnlade sig om att, enligt Herrens
förmaning, föda både lammen och fåren med hälsosam lära.
Det fattades icke heller allvarliga väckelserop.
Den enskilda själavården kunde han naturligtvis ej
ägna så mycken tid åt de sista åren som i början af sin
ämbetstid, och däröfver klagade han ofta. Han tog
saken på allvar. Han plägade vandra rätt långa vägar
till fots för att besöka sjuka, stundom flere gånger,
innan han vågade meddela dem Herrens heliga nattvard.
Den som varit med något, vet, huru bekymmersamt det
ofta är attsitta vid sjuklägren. Men också kan man just
där få se, att ordet icke är utan frukt. Jag vet ock, att
äfven under hopade göromål besökte han så ofta detlät
sig göra och öfvade enskild själavård. Han var ej en
sådan, som vid alla möjliga tillfällen anföll människor
med frågan: "huru är det med din själ?” eller: "är du
frälst?” men han försummade icke, när han fann det
lägligt, att inleda sådana samtal, som rörde det ena
nödvändiga. Hans tal var ljufligt och med salt bemängdt.
Han fick också vara med om att, icke blott enskildt,
utan äfven "uppenbarligen” straffa de ohörsamma och ’
ogudaktiga, att medelst offentlig kyrkotukt afskilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
