Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
ponschos och rulla och röka cigaretter och vänta
pä den läckra asadon.
När man ligger så där och drar sig och
röker och tänker vid lägerelden midt uppe i en
egendomlig natur och minnen från fordna tider,
då får fantasien lätt makt med en och rycker
en med sig. Man känner, att man kommit hit
århundraden för sent.
Ja! — — Hur tjusande, hur underbart skulle
det inte hafva varit, att med Almagro, med span
ska legoknektar och äfventyrare ha kommit hit
för nära ett halft årtusende sedan. — —
I fantasien ser jag husen växa upp ur
ruinerna byggda af sten och kaktusträd, somliga
fyrkantiga, andra runda. De ligga strödda i
grupper på bergskullarne. Majsen står färdig
att skördas på terasserna. Några indianer gräfvä
diken lör att föra bäcken till sina terasser, ty
det är deras tur i dag att begagna sig af det
dyrbara vattnet.
I quebradans botten drifva några andra in
dianer en hjord lamadjur lastade med saltstycken
från salinan. En af lamorna, som gått af vägen
till bäcken, stundom drickande, stundom höjande
hufvudet, vädrande och blickande omkring sig,
bär utom saltet en stor, tung, bred och grof
stenyxa, som dess herre användt för att hugga
upp saltet ur salinan.
Kring lamadrifvarne samla sig flera indianer,
som gräft på odlingarna och indianskor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
